- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
627

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1899 - Portugisiska fados. Af M. H.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rande på hufvudet en börda så tung,
att intet stadsbud skulle vilja bära
den. Vill det sig riktigt bra, har
hon också ett litet barn på armen
och ett par något större som hänga
henne i kjolarne. Är det då
underligt, om hon klagar:

När jag var en ogift flicka,
band och smycken jämt jag bar.
Nu, när jag är gift och hustru,
jämt ett barn på arm jag har.

När jag var en ogift flicka,
städs jag var med grannlåt smyckad.
Nu, när jag är gift och hustru,
tårar är min enda prydnad.

Mera humoristiskt skildras
äktenskapets skuggsidor i:

Hafvet också har sin hustru.

Sanden är dess äkta hälft.

Och, när mannen grips af vrede,
stackars hon, hvad stryk hon får.

Tuppen efter sitt behag
tio hönor godt regerar.

Värre ute är en man,

när han styra vill sin hustru.

En fattig yngling knotar, något
missnöjd, med det obetydliga arf han
fått efter sin far:

Adjö, min faders tomma husi
Adjö, du lilla fönsterruta!

Adjö, min sista kaka tunn!

Jag solen genom dig ser lysa.

Artilleristen beskrifver sitt
radband:

Hvar kula p& min rosenkrans
ett dånande kanonskott ger,
och när mitt Ave jag uppstämmer,
att bäfva afgrunden begynner.

Satiren är, som vi sett, ingalunda
okänd för dessa folkskalder. Någon
enda gång våga de t. o. m. ett litet

utfall mot själfva den allsmäktiga
kyrkan :

Det finns två saker i världen,
som jag omöjligt kan förstå:
att präster kan bli fördömda,
och att läkare kunna dö.

Vida oftare äro, i synnerhet i
Coim-bra och dess omnäjd, studenterna
föremål för deras hån.

Studenter från Coimbra,
hvad nytta gören I?

Lämnen söner faderlösa,
gen dem icke ens en sko.

En fattig student utan rock,
säg, hvad skall den stackarn göra?
Kläda på sig en åsnehud.

Han är ju ändå en åsna.

Att den sköna dock ej hyser samma
missaktning för den glade studenten,
tycks vara tämligen säkert. Hon
sjunger:

Studenter, låt boken vara
och vänd Er i stället till migl
Mer gäller en dag i kärlek
än tio års träget latin.

Kanske vill någon sträng kritiker
i en eller annan bland ofvan
anförda små visor se ett försök att
efterhärma Heine, Runeberg eller
någon annan skald. Jag kan blott
svara honom, att de natursångare,
som författat dem, äro lika djupt
okunniga om den ene som om den
andre berömde utländske skaldens
namn och verk. Förefinnes
värkli-gen någon tankelikhet i deras
sånger, då är den blott ytterligare ett
bevis på, hur djupt en Heine, en
Runeberg m. fl. förstått att blicka
in i folkets karaktär och ge den ett
sannt och lefvande uttryck.

M. H.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0632.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free