Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1899 - Henrik VIII:s sex drottningar. Ett mörkt blad ur Englands historia. Öfversättning för Varia af H. Winther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat språk än sitt eget och som
hvar-ken kunde dansa, sjunga eller kläda
sig väl. Hon var en rättänkande, god
kvinna, men goda kvinnor utan behag
betydde föga för Henrik.
Då hon anlände till England, kom
han in till henne oanmäld, väntande
att finna en kvinna lika skön som
Anne Boleyn och lika ståtlig som
Catharina af Aragonien. Hans hofmän
sade, att det var den enda gång de
någonsin sågo konungen förvirrad.
Sannolikt kände ej Anne mindre motvilja
än han, ty Henrik hade förlorat all
sin skönhet och var nu en korpulent,
trög gammal man; men han kunde
gifva uttryck åt sitt missnöje och det
kunde ej hon. Alla, som påtvingat
honom detta giftermål, föllo i onåd
och afrättades, och så, en dag, föll
hans blick på en annan hoffröken,
Catharina, dotter till Lord Edmund
Howard, och Anne uppmanades att resa
till Richmond för ombyte af luft. Då
man sade henne, att Henrik ämnade
skilja sig från henne, visade hon glädje
för första gången sedan hon kommit
till England och förtretade därigenom
ännu mer Henrik, som inbillade sig,
att alla älskade honom.
Han anslog åt henne tretusen pund
om året och ett palats och Anne
kallades sedan konungens »adopterade
syster». Hon var en god vän för sina
styfdöttrar, Mary och Elisabeth, och
när hon, som kommit för att befästa
England i den protestantiska tron, dog,
var det som katolik. Hennes
monument, upprest af Mary i Westminster
Abbey, är det enda, någon af
Henriks gemåler någonsin fått.
Catharina Howards historia skulle
vara godt stoff för en modern roman
utaf det slag, som föredrages af dem
som älska osund litteratur. Det var
på denna tid brukligt att sända döttrar
i förnäma familjer till någon vän för
att uppfostras. Catharina, dotter till
en af de förnämsta familjerna i
England, sändes till den gamla härtigin-
nan af Norfolk, en kvinna med den
mest simpla karaktär. Här kom
barnet i det allra sämsta sällskap och var,
innan hon fyllt femton år, väninna
åt en man, föga bättre än en röfvare
och tjuf. Hon var i händerna på
samvetslösa män och kvinnor, och
hennes framtid var förstörd långt innan
hon såg Henrik. Då hon blef äldre,
hatade hon sitt föregående lif, men
hon hade själf öfverlämnat sig i dessa
människors makt.
Under de sex första månaderna ef
ter sitt giftermål lefde hon och
Henrik ganska lugnt. Konungen älskade
henne mer för hvarje dag som gick.
Hon var skön, mild och godhjärtad,
och hade det ej varit för den dolda
skamfläcken, kunde hon ha varit rent
af lycklig. Men under en resa norrut
tvingade sig hennes forne älskare, hvars
namn var Dereham, på henne och hon
hade ett samtal med honom. Då de
återvände !ill Hampton, lät konungen
uppsätta en minnesskrift, hvari han
tackade himlen för en så god hustru.
Redan dagen därefter lämnade
Cran-mer konungen en fullständig redogörelse
CATHARINA PARR, HF.NRIKS SJÄTTE GEMÅL.
Förmäld d. Vi juli 1543; dog 90m änka 1548.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
