Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1899 - Spiritualistiska fenomen och spiritualistiska vyer. Af Mary Karadja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saken intresserade landsmän på
genomresa i London uppsökte mr Peters och
sedan godhetsfullt delgåfvo mig sina
erfarenheter med honom.
Det var hos mr Peters, som jag
för första gången hörde att möjlighet
finnes — ej blott att erhålla
hälsningar från sina aflidna kära — utan t.
0. m. att se deras andar och samtala
med dem.
En icke inkarnerad ande kan
materialisera sig tillräckligt för att bli
synlig för det normala mänskoögat,
genom att insvepa sig i substans tagen
från ett medium. Han befinner sig i
ett främmande element och rör sig
med samma svårighet, som en
lefvan-de människa iklädd dykaredräkt rör
sig i oceanens djup.
Det vore lika omöjligt för andar att
visa sig hur, hvar och när som hälst,
Tör icke-clairvoyanta personer) som för
oss att utan förberedelse spatsera
omkring på hafvets botten. Men att en
sak är svår är ju alldeles icke något
bevis för att den är omöjlig.
Den första materialisations-séance jag
bevistade ägde rum söndagen den 4
juni 1899 kl. 7,45.
Fjorton personer bildade kedja kring
ett stort massivt ekbord. Efter en
stund varsnade vi en ljuslåga, som
fladdrade omkring i rummet. Den
stannade framför mig på en half
meters afstånd, sväfvande öfver bordet.
Då var det som om massor af lysande
spindelväf koncentrerat sig . . . Hur
skall jag kunna beskrifva det
egendomliga fenomenet? Det var som
strålande ånga som tätnade och tog form.
Jag stirrade därpå — mållös af
sinnesrörelse — och såg så småningom min
aflidne mans hufvud sakta dyka upp
ur den massiva bordskifvan rakt
framför mig. Fast jag förutsett möjligheten
däraf, var jag dock så förlamad af
skräck att jag ej kunde få fram ett
ljud. Han såg sorgset på mig och
försvann omedelbart.
Andra gången han visade sig var
jag ännu för rädd för att kunna tala,
men tredje gången lyckades jag
framstamma: »Pouvez vous me parler?»
En mycket svag hviskning hördes: »Pas
ce soir».
Då jag önskade blifva absolut säker
på att jag ej var offer för
hallucination, beslöt jag att begifva mig till
nästa seance i sällskap med bekanta,
hvilka skulle kunna identifiera min man
och intyga sanningen af min utsago.
Jag bifogar här deras namn och
adresser:
Doctor George VVylde, 7 Westboume
Street, Hy de Park.
Mr Douglas Murray, 9 Stratton Street,
Piccadilly.
Major Thatcher, | I0 Alexander
Mr Sim > r, _ ,,r
Mr Barrett | Square’ S’ W‘
\ 9 Elswor-
Mrs Beningfield | thy Road
Mrs Gertrude Bandeman ( South
/ Hampstead
m. fl.
På 1 Va timmes tid sågo vi ett
tjugotal andar, som ej voro mig
personligen bekanta. Den intressantaste var
den celebre sir John King, som finnes
omtalad i M. A. Oxon’s »Spirit
tea-chings» pag. 44. Han uppgifver sig
hafva lefvat på drottning Elisabeths
tid och anses ha öfvat sjöröfveri,
hvilket ju kan förklara hvarför han så
länge varit jordbunden. Tusentals
personer i England ha sett honom och
han har vid olika tillfällen blifvit
fotograferad och afmålad. Vid denna
seance höjde han sig blixtsnabbt upp
till taket och sjönk sedan i allas vår
åsyn ned genom den massiva
bordskifvan. När hufvudet till hälften
nedsjunkit däri, så att ansiktet blott var
synligt till näsroten, öppnade och slöt
han ögonen samt rörde pannans
muskler . . (!!!) Det var en ytterst gripande
syn — tjänlig att häfva den mest
in-bitne tviflares sista invändningar.
Vid samma séance vidrörde min
man min panna med sin hand. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
