Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Femte boken. Rättvisans hand - Sjuttonde kapitlet. Sanningens yra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undat den skälmen, som sitter
därinne.»
Men då miss Morales stiger upp på
verandan med ett utseende, som
påminner om en liflig fransk
modell-plansch i sin »stiliga» vårtoalett, med
en massa böljande musslin, förändrar
sig Temples min; hans ansikte biir
allvarsamt; han träder brådskande emot
Laura, som har sin krocketklubba i
handen, och säger: »Jag skall
öfver-taga din plats därnere.»
»Nej, visst inte; jag vinner.»
»Det är ändå bäst jag gör det. —»
Han tystnar tvärt; ty nerifrån
gräsplanen höras några upprörda negerutrop;
mr Smiths gälla röst: »O, gloria
halleluja 1 Vid gumbol Se Tadol» Därpå
skriker Pomp: »O, herre min jel Om
inte den där bytingen har sina gamla
spratt för sig igen! Han har på sig
min nya svarta frack, i hvilken jag
dansar cotillonl Jag ger dig fem
dollars, om du genast tar den af dig!»
»Topp! Tvärt på skifvan!» skriker
en neger Puck.
Och skrik upphäfvas af flickorna på
gräsplanen, dä Tado med tropikernas
frihet gör min af att omständligt och
fullständigt kläda af sig.
»Inte i damernas närvaro, din råe,
ohyfsade kubanske barbari» skriker
Pomp.
Men vid ordet »kubanske» börjar
Laura, som kastat en blick på
uppträdet med löje och dock förvåning i
ansiktet, ty hon hade aldrig förut sett
den spanske plantagebytingen,
plötsligt att darra och tårame komma henne
i ögonen.
»Gå inte in på ett ögonblick,»
hviskar Temple. »Jag önskar berätta dig
något om den herre, jag fört med
mig.»
»O Gud!» För ett ögonblick ser
hon honom i ansiktet, därpå faller
klubban ur hennes hand. »Howard,
du menar väl inte —» Hon för
handen till hjärtat, liksom sökte hon hejda
dess slag.
»Tag saken lugnt bara. Det är in:
gen brådska. Du har ju väntat i tre
år.» Och Temple ville lägga handen
hindrande på henne, men hon skakar
af den, springer förbi honom och in
genom glasdörren och nästa ögonblick
höll hon på att med kväfdt skrik falla
ned afsvimmad.
Men bärgskampanj hade gjort en
bronshyad, ärrig man ytterligt vig,
och då Temple kastar en blick in,
får han se miss Morales tryckt till
bröstet på öfverste Vidal vid
insurgent-hären.
Han hvisslar fundersamt ett
ögonblick; uppfångande därpå ljudet af
hästhofvar går han lugnt men hastigt
till husets inkörsport, där en
damfae-ton, dragen af ett par fina hästar, just
svänger fram.
I denna sitter Blanche med samma
flicklika figur och ansikte, som då han
satte förlofningsringen på hennes
finger. Vore det inte för en liten söt,
förtjusande varelse, som sitter bredvid
henne på morfars knä, så kunde bon
tagas för Blanche Grayson från
opera-kvällen.
»Du kom hem lite tidigare än vanligt,
kära vän», säger Blanche lätt,
lämnande tömmarne åt groomen. »Maria,
min ängel, hör upp med att draga
morfar i polisongerna och gå ned från
m orfars knä. Pappa vill lyfta dig
ur vagnen.» Ty Temple sträcker
lifligt ut armarne efter den lilla flickan.
Men plötsligt ropar Grayson: »Hvad
böfveln ser du så högtidlig ut för?
Har det plötsligt blifvit krasch i
marknaden.»
»Nej», svarar Howard och lägger
handen på Blanche, som står i
begrepp att gå in.
»Vänta lite!» säger hon.
»Laura?» ropar Blanche oroligt.
»Laura är ändtligen lycklig.»
»Herre Gud! Hon är väl inte död?»
skriker Grayson hoppande ur vagnen.
»Nej, lycklig. Det betyder lif. En
person, återkommen från Kuba har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
