Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1899 - Stackars Backman! Situation af Fredrik Nycander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Backman.
Ja, det är jag. Det ha alla
mot-gångarne gjort mig till. Att ha släpat
under åratal och inte ha kommit längre.
Se bara, hur vi bo — så tarfligt vi
ha det. Men kan man ha det bättre,
när man har så dåligt engagement!
Hustrun.
Engagementet mätes väl efter
förmågan?
Backman.
Nu äro vi där igen. Du vill alltid
slå ned mig. Du har inte gjort
annat i alla dessa år vi lefvat tillsammans.
Hustrun.
Det har varit ett surt lif.
Backman.
Ja, det har det varit. Ingen har
trott på mig. Jag har fått gå ensam
och tro på mig själf. Ty om jag inte
hade trott, skulle jag gått under. Det
kostar ingenting att tro på sig själf.
Hustrun.
Kostar det ingenting? Tvärtom, det
är den dyraste utgiften här i lifvet.
Om du inte hade trott, att du skulle
blifvit något som aktör, så hade du
tagit dig för något annat. Vi hade
satt upp någon mindre, lönande affar,
en charcuterihandel t. ex., i stället för
att vi nu fått suga på de dyrt
förvärf-vade slantarne från teatérn, de
slan-tarne, som till sist undergräft din hälsa.
Jag begriper inte, hur jag stått ut. Och
det är ett riktigt under att vi kunnat
betala hyran. Men så ha vi ofta inte
haft en matbit i huset. Hyran
framför allt!
Backman.
Tala inte om det, tala inte om det!
Det är i alla fall en småsak mot
uppgiften, som man måste sätta upp för
sig- Jag säger dig, att den, som inte
tror på sig själf, är den olyckligaste.
Hustrun.
Flyga högre än vingarne bära och
så dimpa ned som en pannkaka!
Backman.
Tig!
Hustrun.
Om du åtminstone hade skaffat dig
vänner, som kunde hjälpt dig fram.
Backman.
• Vänner?
Hustrun.
Ja visst, nog kunde du gjort dig
bekant med en och annan recensent,
som hade fällt ett godt ord för dig, när
du spelat en roll. Det vore väl inte
så farligt.
Backman.
Du vill, att jag skall gå oärligt till
väga och inverka på andras omdöijien
till min egen fördel.
Hustrun.
Det är väl naturligt, att den ene .
hjälper den andre här i världen. Men
du har allbd hållit dig ensam, du,
undvikit dem, som kunnat skaffa dig fram
— så envis du alltid har varit!
Backman.
Konsten för konstens skull, du. Inga
krokvägar. Rakt fram! Jag afskyr all
kotterianda, beskyddarskap, ler- och
långhalms-systemet. Händer, som
sträckas mot hvarandra i mörkret och inte
tåla dagens ljus.
Hustrun.
Därför ha vi det som vi ha det.
Här sitta vi i vår fattigdom. Och du
går omkring med dina fraser. Men
fraser äro inte bröd. Du har alltid
gett mig stenar.
Backman.
Du är oresonlig.
Hustrun.
Och du är högfärdig!
Backman.
Högfärdig?
Hustrun.
Är det inte högfärd att vara för
stolt för andras hjälp? Folk säger
också, att du är det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
