Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1899 - Stackars Backman! Situation af Fredrik Nycander - I tamburen. En teaterstudie af Hasse Z.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lind.
Ofta.
Backman.
Åh, gud. Och jag har aldrig tviflat.
År det då så, att de stora tvifla på
sig själfva, men de små tro bärgfast
på sig?
Lind.
Publikens applåder kunna tystna,
men den, som tror på sig själf i det
yttersta, den är den store. Det är ni.
som åker på segervagnen. Det är ni,
som är den lycklige 1
Backman.
Så har ännu ingen talat. Det kändes
som lön för mödan . . . (Dör)
Lind.
Frid öfver ditt minne, kamrat!
RIDÅ.
I TAMBUREN.
En teaterstudie af HASSE Z.
Har det ringt?. . . Får jag betala en
whisky och två vatten?. . . Var så god ...
Ja, vi träffas utanför . . . Går du på
Rydberg?. . . Det är långt det här . . .
Jag måste kila . . . Jag har åtta
fruntimmer att passera . . .
Det smäller i dörrarne, det springer
i trapporna och öfverallt hviskas det:
— Har det börjat? Har ridån gått
upp?
En vaktmästare öppnar sakta dörren
till parkett vänster — knix! — det
blir mörkt i salongen och ridån går
upp för Gustaf Vasas sista akts allra
sista tablå.
Om vi skulle vara originella och låta
bli att gå in!
— Ska vi stanna i klädrummet bland
vaktmästarne? . . .
— Och vaktmästarinnorna, ja! Hvar*
för inte. Allting är sig likt därinne.
ETöken Lundequist sitter på en bänk
till höger, de Wahl kommer in från
vänster, Gustaf Ericsson är ledsen,
dal-karlarne klampa öfver Norrbro och hr
Riego är inte fullare än de andra. Allt
det där kan vi förut. Hvarför ska man
nödvändigt sitta i salongen på en teater.
Låt oss för en gångs skull stanna i
förgården — låt oss för en gångs skull
bara lyssna till ekot af säsongens clou
och kung Göstas ljudande malm.
Fryser ni? Tag på er kappan —
ni har ju
kontramärket — och låt
oss göra studier.
Ser ni den unge
mannen som går
därute i vestibulen
och väntar. Han
finns vid alla
teatrar — ja, inte
precis han, men
en liknande, han
går fram och
tillbaka och tittar på
klockan hvarannan
minut. Alltid
kommer han förtidigt;
det är nu så
förargligt med
teateraffischerna: där
står Y* 8—10,30
och så räcker
spektaklet till half tolf. Men vänta ni, när
allt är slut och den unge vridit
hufvu-det ur led för klockans skull, då
kommer där kanske en så’n liten tös som
ni med strålande ögon nedtrippande
för trappan från andra radens sida,
fjärde bänk.
— O, Axel — har du väntat länge?
Om du visste hvad alltsammans var
stiligt och hvad Lindberg . . .!
Är det inte värdt att få hufvudet ur
led för mindre. — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
