Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skådespelare och dylika. Inte sannt?
Har det aldrig förundrat er, fröken, att
folk i allmänhet har så ofantligt mycket
bättre reda på sina medmänniskors
intimaste privatförhållanden än deras
offentliga verksamhet — ehuru denna
senare ligger blottad och bar för deras
blickar, medan en mur af fyra täta
väggar sluter sig om privatlifvets
hemligheter? Jag sade nyss »folk i
allmänhet», men jag menar naturligtvis,
att det hufvudsakligen är damerna, som
kunna taga åt sig äran af denna
skarp-synthet. Ja, se inte så spefull ut nu,
fröken, det är alldeles sannt det jag
säger, ty hvad vi karlar ha för oss,
när vi äro för oss själfva, så inte
befatta vi oss med skvaller. Om vi t. ex.
resonnera om en bok, så hålla vi oss
strängt till ämnet — d. v. s. till den
eller den författarens litterära
verksamhet — och när ämnet är uttömdt, så
ge vi oss in på ett annat. Men om
fyra små societetsdamer sitta i en
för-makssoffa och resonnera litteratur, så
går det till på ett annat sätt! För
det första kan man ge sig den och
den på att kanske en af dessa damer
läst den bok hvarom det är fråga, den
andra har bläddrat i den uppe på
lånbiblioteket, den tredje har läst en
recension öfver den och den fjärde
har tittat på den utanför ett
boklåds-fönster. (Fröken vill af bry ta, men
doktorn fortsätter skyndsamt:) Också bör
man till dessa fyra damers rättvisa
erkänna, att de uttala sina omdömen
med mycken blygsamhetsreservation —
man skulle nästan kunna säga med
en viss osäkerhet. Men alltid finns
det någon punkt i ifrågavarande bok
som ger anledning att tro, att
författaren därmed alluderat på det eller
det förhållandet i sitt privatlif — och
då är det slut med osäkerheten skall
jag säga, man bokstafligen drunknar i
ett helt haf af små pikanta
kärlekshistorier och man öfverbjuder hvar-
andra i konsten att på ett trovärdigt
sätt berätta skandaler. Och ve den
stackars karl som vid ett sådant
tillfälle i sitt hjärtas oskuld kom och
frågade efter »bevis!» Hur skulle han
inte med fyrdubbel kraft bli utskrattad
och förhånad, tills han måste rymma
fältet i det medvetandet, att han för
alltid kom att anses som en envis och
trögtänkt dumrian! — Men — för att
tala allvar — hvad betyda väl alla
dessa lösa rykten mot det vi veta om
den eller den mycket omskvallrade
författaren ? Hvad vi veta, det är ju hvad
han har gifvet oss i. sina verk, det är
hans tanke- och känslolif, som ligger
öppet för våra blickar — och som vi
med en cynism utan like trampa
under fotterna, då vi låna vårt öra och
vår tunga åt skvallret. (Med stigande
ifver:) Och detta lågsinnade skvaller,
som smyger omkring på strumpsockama
bakom sängkammardörrar och i
dome-stikrum, hur länge skall det få grassera
i vårt bildade samhälle, hur länge skall
det anses höra till god ton att hjälpa
människor att göra sig intressanta i
sina egna och sina grannars ögon?
Fröken (afbrytande): Om doktorn
håller på längre, så skall i morgon
halfva staden veta att berätta, att ni
har gjort mig en kärleksförklaring.
Doktorn (i sällskapston): Ja, bevara
mig väl, här sitter jag och pratar och
märker inte, att fröken för länge sedan
har ställt bort sin glacetallrik och
otåligt stampar takt med foten i golfvet!
Ännu hinna vi dock ta skadan igen
— får jag lof?
Fröken (i det de gå ut): Ja, nu är
jag värkligen ganska uthvilad. Nej,
ser ni, där kom en löjtnant och tog
den ena af vår panelhönor.
(Godmodigt och spydigt på en gång): Nå,
när hon är i så godt sällskap, så kunna
vi ju vara öfvertygade om att hennes
konversation för en stund får en högre
lyftning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
