Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på att rita, skulle en hedersplats
beredas! Skrifpulpeten kunde, ehuru
ogärna, uteslutas. I stället för lavoir
skulle Wallanders nyssnämda, bekväma
och lätt renhållna tvättbord
användas med servisen invändigt. En
bokhylla med endast två hyllor, men af
hela soffans längd, skulle sättas öfver
denna. Stolarne slutligen borde, i vackra
proportioner, göras sålunda: ett
jämn-bredt, halfcirkelböjdt, omkring 15 cm.
högt öfverstycke i ryggstödet, som sed^n
med spjelar förenas med den breda och
något urhålkade sitsen — den enda
stol-modell, hvilken, utan stoppning, kan bli
både fullt bekväm och vacker.
Gardinerna skulle göras ljusa och tunna,
löpande i ringar på en rund stång
under en slät kappa, den både
ändamålsenligaste och lättaste
uppsättningen. Golfvet borde fernissas och
förses med starka, hemväfda halm- eller
s. k. »tras>mattor, hvilka kunna göras
mycket vackra, i endast två färger.
En bordduk, en lampmatta, under en
enkel pelarlik lampa, som kan höjas
och sänkas; ett väggkläde bakom
kommoden, allt i enkel söm på billigt,
starkt material; några blomvaser och
reproduktioner af konstverk — i
färgtryck, träsnitt, etsning och fotografi —
och mitt idealrum vore färdigt!
Lyckligtvis finnes det en mängd olika
ideal, dem jag hoppas att många —
med ledning af det blå eller det gröna
rummet — skola förverkliga! I
synnerhet vore det önskligt att arbetame i
detta fall — liksom i fråga om
folkbiblioteken — själfva, ehuru med sakkunniga
rådgifvare, toge uppgiften om hand.
Först då blir den i ordets fulla
mening populär: en rörelse, hvilken ej
blott äger rum för folket, utan framför
allt genom det!
I MIN VÄNS ATELIER.
I ena hörnet står en byst
af malakit.
Hon står där leende, lugn och tyst
— en präktig bit —
uppå sin svarta piedestal
med bronston i,
och bakgrund formad fri och sval
af blågrått draperi.
Jag undrar ofta hvem hon var,
hans gröna byst.
Och om de leende läppars par
han nånsin kysst?
Jag frågar aldrig, ty jag sett
hur han ibland
en blick har henne smeksamt gett
och läppen skälft ett grand.
Hvem än hon var — är det nu allt
som han har kvar?
Ett minne, leende, tyst och kallt
från gångna dar?
Då han var ung och hoppet rikt,
hans konst — hans lit.
Fast se’n allt stelnat, skrattet likt
i bystens malakit.
Henning Berger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
