Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVERSTENS BERÄTTELSER.
HUMORESKER AF F. W. ALDEN.
ÖVERSÄTTNING FÖR VARIA.
I.
EN ORNITOLOGISK STUDIE.
T^yra amerikaner sutto i rökrummet
till ett hotell i Paris. En af dem var
en gråsprängd medelålders man, som
satt tyst och afsides från de andra,
rökande med något dyster min en stor
svart cigarr. De öfriga tre voro
inbegripna i ett lifligt samtal. De hade
uppehållit sig tre dagar i Paris, besökt
Moulin Rouge, Napoleons graf,
kloakerna och kände sig naturligtvis
fullkomligt förtrogna med den franska
huf-vudstaden, den franska regeringen och
det franska folket. De voro enhälligt
af den åsikten att Paris var i alla
af-seenden femtio år efter sin tid och
minst sextio år efter Chicago. Det
fanns ingenting, som dugde att äta,
dricka eller röka i Paris. De franska
järnvägsvagname voro eländiga och
erbjödo ingen möjlighet till räddning
för krossade passagerare i händelse af
en olycka. Franska samhällets moral
— sådan den studerats på Moulin
Rouge — var till ytterlighet fördärfvad,
möjligen på grund af denna frånvaro
af frihåndel i fråga om hustrur och
äkta män, som ett liberalt
äktenskaps-skillnadssystem tillåter. Det franska
folket förstod icke engelska, hvilket
ensamt visade det vara olämpligt för
själfstyrelse, och dess förkärlek för
tunga fem francs-stycken, då de kunde
ha infört mjuka och smutsiga
dollarsedlar, visade dess ohjälpliga brist på
renlighet.
Plötsligt ringde den tystlåtne mannen
på uppassaren.
»Kypare», sade han, så fort denne
funktionär visade sig, »var god och ge
mig en uggla.»
»Jag ber om ursäkt, sir?» sade
upp-passaren skyggt.
»Jag bad er ge mig en ugglal Om
ni ger er ut för att tala engelska, så
borde ni också begripa detta.»
»Jaha, sir, javisst, sir. Hur önskar
ni ha den anrättad, sir?»
»Låt det bli min sak. Skaffa bara
hit in en uggla, och rör på benen!»
Uppassaren var borta en stund, och
då han kom tillbaka, sade han:
»Jag beklagar, sir, men vi kan inte
servera någon uggla i kväll.
Hofmä-staren säger, att han saknar en
ingrediens för tillagning af ugglor. Men jag
kan servera en mycket fin cocktail.»
»Nå det kan också göra detsamma»,
sade amerikanen. »Det är bra som
det är. Ni kan gå.»
»Jag ber om förlåtelse, sir», sade
en af de tre dissikerarne af franska
folket, yttrande sig med minen af en
person som talar till en stor
folkförsamling, hvilket är karaktäristiskt för
riktiga amerikanska pratmakare. »Skulle
ni vilja göra mig det nöjet att
meddela mig och de här herrarne, hvarför
ni beställde en uggla?»
»Mycket gärna», var svaret, »men
jag kan inte rätt göra det, innan jag
berättat en historia först.»
»Godt, öfverste, berätta oss ni
historien för all del.»
Den gamle amerikanen lutade sig till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
