Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ertspänna eller ljusstaksmakarens
guld-pänna, men hon behöfver grofsmedens
stora stålpänna.»
»På det viset brukade hon studera
tre timmar hvar morgon och tre
timmar hvar afton och gjorde intet
undantag ens för söndagarne, emedan
hon förmodligen var romersk katolik
och icke en fågel, som höll på
sab-batshvilan. Jag har aldrig sett en
fågel så ifrig att lära ett språk som
denna papegoja, och hon lärde sig det
också. På tre månader kunde hon
tala engelska lika bra som ni eller jag
och bra mycket bättre än den där
kyparn, som påstår sig tala engelska.
Det obehagliga var bara, att papegojan
pratade ständigt och jämt då hon inte
sof. Hustru min har en ganska
flytande tunga, men jag har sett henne
falla i gråt, sägande: »Det är inte värdt
försöka, jag kan inte få en syl i
vädret för. den där papegojan». Och det
fick hon inte häller. Den där fågeln
höll rent af på att prata ihjäl oss.
Katten han gaf tappt redan på ett
tidigt stadium af konversationen.
Papegojan var så personlig i sina
anmärkningar — hon frågade om katten
någonsin sett en råtta i hela sitt lif, och
önskade veta, hvem som hjälpte honom
att rödmåla staketet till bakgården
härom natten, tills katten spottade och
fräste, så att han var blå i synen,
hvarefter han gick sin väg och satte
aldrig sin fot i huset vidare. Hon tog
inte den minsta hänsyn till andras
konster den där papegojan. Det har
häller aldrig någon papegoja gjort för
resten.
»Hon var inte nöjd med att sitta och
prata tre fjärdedelar af sin tid utan
hon hade äfven ovanan att tänka högt,
hvilket var vida obehagligare än
hennes konversation. Till exempel, då
unge Jones hälsade på min dotter
någon afton, kunde hon säga: »Nå, den
där unge idioten tänker väl sitta här
tills klockan tolf i natt, kan jag tro,
och hålla hela huset vaket som van-
ligt.» Eller när den unitariske prästen
gjorde hustru min ett besök; kunde man
vara säker på, att papegojan anmärkte:
»Nå, men hvarför hyr han inte en
sal, om han tänker predika, i stället
för att komma hit och nöta ut
möblerna?» Ingen ville tro, att papegojan
gjorde dessa anmärkningar af sig själf,
utan alla påstodo, att vi måtte ha lärt
henne dem. Folk tyckte förstås inte
om slikt och efter en tid kom knappt
en människa inom dörren hos oss.
»Och så utvecklade den där fågeln
en vana att skryta, som var rent af
osmaklig. Hon kunde sitta timtals och
brösta sig öfver sin öfverlägsenhet öfver
andra fåglar, och öfver sina vackra
fjädrar, och sin bur, och sitt eleganta
förmak och skrodera öfver den allmänna
simpelheten hos allt utom hos henne
själf och hvad hon hade. Hon tröttade
ut mig till den grad emellanåt, att jag
önskade jag vore döf. Det var den
sataniska okunnigheten hos fågeln, ser
ni, som förargade mig. Hon kände
inte ett hål af världen utanför sitt
förmak; och ändå kunde hon sitta och
skryta och skryta, till dess man inte
visste sig någon lefvande råd.
»Nu kan man fråga, hvarför vi inte
dödade papegojan, sålde henne eller
skänkte henne till någon missionär, eller
dylikt. Jo ser ni, Mamie sade att det
skulle vara så godt som mord, om vi
vrede nacken af henne, och att sälja
henne vore liktydigt med att idka
slaf-handel. Hon ville icke låta mig
vidtaga någon åtgärd för att göra oss
kvitt denna papegoja, ehuru jag
förutsåg, att hon en vacker dag skulle jaga
oss på dörren allesamman.
»En dag råkade en man, som hade
vidsträckt erfarenhet om papegojor,
komma in till oss, och då jag
beklagade mig öfver papegojan, sade han:
»Hvarför skaffar ni er inte en uggla?
Skaffa er en uggla och häng henne
tätt intill papegojburen, och inom två
dar skall ni få se, att papegojan
alldeles ledsnat på att prata.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
