Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
otryckta, dels förut synliga i den periodiska
pressen. Den upptager ballader,
kärleksdikter, hyllningsdikter etc. typiska prof på
Fallströms oförlikneliga ursprunglighet i
innerlig känsla och vacker, målande form.
En särskild förtjänst besitter Fallström i
det afseendet, att han till skillnad från
flere af våra >modernare» diktare är
alldeles fri från osund grubblande mystik och
ett tröttande abstraherende af tankar och
känslor. Hans poesi är äkta och
stäm-ningsrik, och hans dikter lämna ofta efter
sig den obeskrifliga känsla man erfar då
tonerna af en skär, skön melodi förklingat.
Samlingen rekommenderas till en hvar,
som är mån om att i sitt bibliotek ha
arbeten af inom vår litteratur bestående
värde.
(C. & E. Gemandt. 2 delar å 3.50)
Artkur W.
BRUDDANSEN
och andra berättelser af Ernst Didring äro
skildringar af naturen och folklifvet. Här,
som alltid, lägger författaren i dagen sin
makalösa talang att beskrifva den
norrländska naturen, och han saknar visst inte
uppfattning, då han tecknar sina folktyper, om
man dock måste tycka, att han gör dem
väl sentimentala. Men hvarför ger han alla
sina berättelser ett tragiskt slut?
»Vilse» är så storartad, att ett södems
bam knappast kan läsa den utan att erfara
en längtan att någon gång se
»midnattssolens land» ej minst praktfullt i sin
bländande hvita vinterdräkt, belyst af flammande
norrsken, »Strömkarlen» är fantastisk men
hänförande.
Emst Didring är en redan förut omtyckt
författare och denna bok är egnad att åt honom
ytterligare förvärfva publikens gunst, men
månne han ej ändock finge den i än högre
grad, om han allt emellanåt läte sina personer
»få hvarandra*. Bokens utstyrsel är
särdeles smakfull och tilltalande.
(Aktieb. Svanbäcks förlag. 2 kr.) S—hL
LINIER OCH DAGRAR.
Det friska, lifiskraftiga Norrland, de stora
möjligheternas land, har under de sista
decennierna afgjordt och med rätta fått en
framskjuten plats i vår utvecklings historia.
På ett område likväl har det länge
behållit sina skatter för sig själf — eller
rättare — de hafva liksom malmen legat bundna
och obrutna.
Jag menar nu inom litteraturen. Där
har Norrland först för några år sedan på
ett anmärkningsvärdt sätt kommit fram, och
den förste diktaren, som fann skatterna och
förstod bearbeta dem, så det blef något för
sig själf, något äkta, det var Pelle Molin.
Nu sedan diktarevägen blifvit funnen dit
upp till fjäll, skog och myr, har den lockat
allt flere in på obygdsstig — och de hafva
kommit tillbaka med mer och mindre rika
fynd.
En norrländsk författare — Walter
Hiil-phers — som nu i höst debuterat med en
liten samling skisser och stämningsbilder
från Norrland — han kallade dem »Linier
och Dagrar» — kan hafva allt skäl att vara
nöjd med hvad han funnit däruppe. Och
han framställer det äfven på ett sätt, som
ger anledning hoppas på något ännu bättre
för framtiden.
Denna bok är alltigenom skrifven med
ursprunglighet — friskt och ungt. Han älskar
och känner Norrland — från det hurtiga
bygdelifvet — ofta kärft och vildt — och
in i det hviskande, tassande dunklet
emellan furustammar, snår och gömslen, där
Vittra betar sina kor. Bäst utförd och
berättad är »Efter Herrens hästar». Äfven
»Nybyggame hämnas» och de härligt
humoristiska bi tame » Två snälla pojkar och
en elak tjur* och »Äkta furu» äro
synnerligen bra gjorda. Ja, som humorist har
denne författare kanske sina bästa färger
på paletten. I behandlingen af de mer
tragiska ämnena och där stämningen är
hufvudsak, saknar] man den bredd och
intensitet, som just Norrlandsskildringar af
denna art kräfva. Något som i vissa bitar
verkar maniereradt är afslutningen, hvarest
författaren återupprepar en eller annan i
skissen förut gjord naturstämning eller
reflektion. Likaså förekommer ett för långt
drifvet upprepande af vissa ord eller uttryck.
Sådant kan ju ibland verka förstärkande,
men för ofta användt — tröttar det.
Emellertid läser man denna bok gäma
och med nöje och lägger den ifrån sig med
en önskan att från samma pänna åter snart
få något käckt och vackert till lifs från vårt
nordliga sagoland. (C. & E. Gemandt. Kr.
1.75 ) _________ M. R.-M.
MARIANNE.
af Vilhelm Krag är en liten fint skrifven
novell. Skildringen är liflig och läsaren
ryckes med, dock är det väl tvifvel
under-kastadt, om dikten kan ha någon
motsvarighet i verkligheten. Om en kvinna likt
Marianne varit gift ett par år och har ett
bam samt under hela denna tid funnit sig
nöjd och belåten med sin värld, då är det
väl föga troligt, att hon ett, tu, tre blir så
olycklig, att hon finner hela sin tillvaro
outhärdlig.
Bokens utstyrsel är särdeles smakfull och
elegant. (Nordiskt Familjebibliotek, Albert
Bonniers förlag.) Ilex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
