Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD MÅNADSSKRIFT.
Hvi tog du af frukten, o Eva,
och gaf desslikes din inan?
Vi annars ljufligt fått lefva —
nu lefver man just som man kan.
Och jag soin förbanna tänkte
men, Eva, jag afböu gör!
lietagen af syn, som blänkte,
din lefver jag, din jag dör!
y
^ Blott humlornas surr jag förnimmer
och svalornas hvinande flygt —
allt badar i doft och i skirnmer,
som fanns intet fult, intet styggt.
Och stilla inom mig jag tänker
o, kvinna, din skuld det är,
att sommaren evigt ej blänker
här ute bland holmar och skär.
fS\
För din skull kom synden i världen,
för din skull kampen om bröd,
för din skull lögnen och flärden,
för din skull sorger och död!
Hvad vore väl hela naturen
med skogar, fjärdar och skär
och alla de grannaste djuren,
om kvinnan felades där?
Och harmfull ämnar jag slunga
mitt ve öfver kvinnan ut,
då någonting hvitt synes gunga,
dir näset i blått tar slut.
Stig upp, Afrodite, på stranden
och skaka ditt gyllene hår —
på själlva den uppländska sanden
ett Eden du skapa förmår!
[ag ser — hvem nändes väl blunda ? —
jag ser en badande mö,
och skuldrorna lysa runda,
och barmen glänser som snö.
Ty allt hvad din skönhet bestrålar
far glans af de lyckliga dar,
då daggen i rosornas skålar
din första kärleksdryck var!
Daniel Fallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
