Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin fader på resor och ti libragte
också sedermera en stor del af sin mannaålder
på ständiga resor till Schweiz, Italien och
Frankrike. För sina idéers förverkligande
offrade han sitt fadernearf och nästan allt
hvad hans storartade litterära verksamhet
inbragt honom. Såsom stiftare af St. Georgs
Gillet arbetade han på att uppdraga
skickliga handtverkare, och hans idéer i denna
riktning upptogos sedermera med framgång
af William Morris och dennes medhjälpare.
Ruskins lifsuppgift var uppfostran genom
skönheten och konsten till ett förnuftigt,
naturenligt lefnadssätt, till sedlighet och
religion; för Ruskin skulle] konsten alltid
vara uttrycket af en tanke och denna tanke
måste vara upphöjd, sedlig, sådan att den
förtjänade kallas religiös, på samma gång
den likväl förblef mänsklig och icke fäste
sig vid en dogm. Och dessa åsikter
förkunnade han på ett språk, som i
vältalighet, kraft och skönhet oftast var det
yppersta något tungomål har att framvisa,
men stundom också antager paradoxens
form och någongång till och med sjunker
under skönhetslinjen, men alltid präglas
af stundens hänförelse och öfvertygelsens
glöd.
Såsom prof och dessutom ett ä propos
för dagen må följande uttalande om kriget
tjäna: »Fredens rena och sköna konster
äro så litet fredens verk, att öfver hufvud
ingen stor konst skulle uppstått på jorden,
om icke hos ett folk af soldater. Ett
herdefolk äger, så länge det förblir fredligt,
ingen konst. Handeln låter visserligen
förena sig med kon-
WILLIAM ENCELRREC1IT SOM »CYRANO».
(SE SCENENI)
»JÖDDE I GÖLJARYD.»
sten, men kan icke
frambringa någon
konst. Hvad åter industrien beträffar, så är den icke allenast
oförmögen att alstra en konst, utan den förstör regelbundet alla
konstnärliga frön, som förefinnas . . . Krigsspelet är det enda,
som framdrager i ljuset människans alla personliga
förmögenheter genom det sätt, hvarpå det betjänar sig af vapnen; det
visar, hvem som har den största själffömekelsen, den minsta
fruktan, de starkaste nerverna . . . Vid första blicken skulle man
från filosofisk ståndpunkt, knappast förstå, hvarför en fredlig och
förnuftig människa, hvars kall är att köpa och sälja, icke skulle
åtnjuta större aktning än en krigisk och ofta oförnuftig människa,
hvars kall består i att döda. Detta oaktadt har mänskligheten
föga älskat filosofen, utan föredragit soldaten. Och detta endast
med rälta. Ty soldatens kall består icke i att döda, utan att
låta döda sig. Därför hedras han af världen. Det är
lönmördarens uppgift att mörda; men världen har aldrig aktat
lönmördaren. Orsaken, hvarför man aktar soldaten är, att denne
ställer sitt lif till statens tjänst . . . Vi tala om fred och
uppfostran, om fred och rikedom, om fred och civilisation, men jag
har funnit, att historiens gudinna aldrig sammanställt dessa ord.
På hennes läppar fann jag fastmer orden: fred och njutnings-
lystnad, fred och själfviskhct, fred och död>. Alla stora
nationer befrämjas i krig, förstöras i fred; med ett ord: de ha
uppstått i kriget och dött i freden.>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
