Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungherrar och ogifta damer flirtade
ifri gt, många par förlofvade sig för att
kunna öta världsbranden med detta
slags legaliserade kärlekslågor, nu
renade från alla jordiska tankar på
äktenskap och bosättning; ko) lossar ne
strejkade, emedan de däfemot ej
an-sågo sig böra öka hettan genom att
hopa större förråd af brännbara ämnen
inom köpingens hank och stör, och
samhällets värst betungade vexelryttare
lade sig till amerikanska cyklar för
att hasteligen kunna undfly sina
björnar, hvilka troligen kommo att blifva
starkt upphetsade dagarne före den
allra sista förfall odagen. Allt mörkare
och mörkare blefvo profetiorna ju mera
sällan solen genombröt de svarta
skylagren, och allt mörkare och mörkare
blef innehållet i toddyglasen på det
bord i hotellet »Perlan», kring
hvilket köpingens äldste plägade sitta och
tala om samhällets många synder, i
hvilka de icke hade någon del, men
nog ändå kommo att få känning af
vid världsbranden.
Sålunda fördjupade i tunga
framtidstankar, sitta gubbame under en af
julikvällarnes större åskväder kring
nämnde bord, och vid blixtames
flammande korseld besluta gubbarnc
enhälligt att vänta med sina inköp af
vinterved tills yttersta dagen var helt
och hållet öfverstökad. Träder så
skeppare Gräslund genomblött af åskregnet,
men ångande af kroppsvärme och
lef-nadsmod in i salen, hör gubbames
beslut, blir ännu mera ångande het
än nyss, ty han var just anländ med
sin skuta, lastad méd god björkved,
och räknade på snabb afsättning af
sin vara.
Bredbent klifver han fram till de
högtärade stamgästernas bord, skådar
det mörklagda innehållet i deras glas,
märker det tunga molnet öfver deras
pannor och gripes af lusten att sprida
något ljus öfver halten af
nutidsprofe-temas spådomar. Doften af det salta,
våta element, på hvilket Gräslund var
så hemmastadd, verkar svalkande och
förfriskande midt i all denna
eldsvåde-stämning, skepparen är dessutom
genom sitt yrke hänvisad till studium af
sol, måne och stjärnor och borde
därför kunna lämna pålitligt besked om
himlakropparnes närvarande
sinnesstämning och om någon af dem visat
tecken till oro: AJltså beredes villigt
en plats vid bordet åt skutskepparen,
kyparen förser honom med ett glas;
fyra par händer sträckes fram för att
skjuta rom flaskan inom hans räckvidd
och Gräslund själf jonglerar sin
tuggbuss ur högra mungipan ner i sin
västficka.
»Ett herrans väder 1» säger nu
bagarmästare Dillén med en andäktig
blick mot fönstret, på hvars rutor
regnet smattrade. »Hvad tror kapten
rörande naturtillståndet i denna
skräckinjagande sommar?»
»Tja, hvad tro ni själfve, go’
vänner?» svarar skepparen diplomatiskt
och rör upp en storm i sitt glas så
att sockerbitarne fara i yrande
ringdans omkring i det ljumma vattnet.
»Man talar mycket om jordens
ändalykt» framkastar skomakare Hult.
»Den jordkroppsdelen vet jag mig
aldrig hafva befarit, antager att den
befinner sig på det torra, när det är
uppehållsväder. Är där något i vägen
med den, hvaba?» spörjer Gräslund
deltagande ?
»Tala ur skägget, så skepparen kan
förstå hvad ni mena!» utbrister
urmakare Grill nervöst. Här är icke
frågan om kroppsdelar, utan om
domedagen.»
»Så länge vi ej ha ett åskväder i
hvarje väderstreck på en gång» —
börjar borstbindare From.
»Ja, din tro rör oss inte! Vi vilja .
höra kaptenens tankar om de nyaste
domedagsprofetiorna, afbryter honom
skräddare Flinkmans gälla röst. »From
tål inte höra talas om världens
ändalykt utan att bli blek om nosen», vänder
Flinkman sig förklarande till skepparen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
