Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville ingenting ha att göra med
mjöl-oeh vattenröran, och ehuru jag skakade
det på knäet, till dess jag måste ha
skakat loss alla dess organ, ville det
inte somna på vilkor. Därför gaf jag
det slutligen en gammal
guttaperka-galosch att bita i och lade det i en
byrålåda i ett reserveradt rum med
det besked, att där kunde det tjuta
tills hufvudet trillade af, om det fann
detta vara sin plikt mot mänskligheten.
hade kommit med detta, medan jag
arbetade med den lille
landstrykar-ungen, och var redan i väg efter flera.
Jag svepte in detta i en filt och satte
mig utanför förstudörren därmed,
besluten att vänta där, tills hunden kom
tillbaka, då jag skulle stänga in honom,
tills jag blef af med så många barn,
att jag kunde döda honom. Jag måste
ovilkorligen få fatt i honom, ty om jag
icke fick det, så skulle han sannolikt
fortsätta, tills han kommit hem med alla
små barn, som fanns i grannskapet. Detta
sista bam var emellertid det bästa af hela
samlingen, ty det sof i mina armar utan
att säga ett ord eller uttrycka minsta
önskan att bli skakadt. Efter omkring
tjugo minuter infann sig hunden åter
med en ny laddning barn. Denna
gång medförde han ett par tvillingar,
för så vidt jag kunde bedöma, men
det var också hans sista bedrift den
dagen. Jag fick tag i hans halsband,
innan han fick tid att gno i väg igen,
och stängde in honom i källarn.
Barnen lade jag i en hög i en stor
klädkorg, som de inte kunde klättra urt
och lämnade dem där att skrika i kapp,
tills jag kunde få fatt i en sköterska.
Jag hade dock inte så
mycket besvär med den saken, som
jag hade befarat, ty innan jag
hann komma ut, ringde någon
på förstuklockan och väsnades
och tjöt, som om det gällt lifvet,
att dörren ögonblickligen skulle
öppnas. Jag öppnade den, och
där stod en kvinna som kallade
mig vid alla de namn hon kunde
hitta på, och uppmanade mig
att genast lämna henne tillbaka
hennes barn. Jag visade henne
hela högen och bad henne själf
välja. Ja, jag gick i själfva
verket så långt i tillmötesgående
att jag bad henne ta hela
bundten, men hon sade, att jag var
värre än en mördare, och sedan
hon sökt ut en af de minst
* treflige af ungarna, rusade hon
i väg med den, lofvande att
ögonblickligen skicka polisen på mig. Jag hade
nu inte uttryckt minsta åstundan efter
polis, men sådan är kvinnans
tacksamhet 1 Jag hade erbjudit denna
kvinna fem små barn kostnadsfritt,
gratis och för ingenting, men i stället
för att vara tacksam därför, önskade
hon bringa mig i obehag.
Jag hade ännu fyra små bam på
hand och som de nu allesammans voro
vakna och förde ett sådant förfärligt,
väsen, som endast små barn kunna,
så lade jag dem tillbaka i klädkorgen
hela högen, så att de hade tillfälle att
njuta af hvarandras sällskap. Det var
ingen oäfven plan, och jag ber att få
Därpå gaf jag mig i
gården på jakt efter en
kvinna, och jag stupade
nästan öfver ett tredje
barn utanför
förstudörren. Den satans hunden
väg för andra
DE SADE ATT HUNDEN LOFVAT DEM EN SNAPS.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
