Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kande säkerhet, har därtill ett mjukt, fast
anslag, och underströmmen af varm känsla,
som bär det hela, räddar henne från att
vara endast eqvilibrist. En af Chopins
^Etyder» och »Valse» af Moszkowsky
klingade som sång under hennes fingrar.
Teresina Tua (grefvinnan Vemey),
medverkade i ett nummer för viol och piano
af Rossi och hennes fina konst väckte som
alltid stormande entusiasm.
A. A.
litteratur
VISOR, ROMANSER OCH BALLADER.
MINNE OCH LÄNGTAN. VIKTORIA.
NEROPOLIS.
I C. D. af Wirséns diktning härskar en
påtaglig dualism. Han är en religiös skald,
som i många dikter af stor skärhet lyfter
sina händer mot barmhärtighetens himmel,
men också en man, hvilkens hand sluter
sig kring den af lifslust och kärlek
ångande rosen för att bryta henne, njuta af
hennes doft. I hans diktnings klostergård, där
cypresserna susa, står också en blodbok,
passionens träd . . .
Hans diktartyp bär ett stort enslingsdrag,
han sjunger ofta därom, ej utan en viss
bitterhet. Liksom enen — det
ensammaste af alla träd — sticks han. Det
bemötande han rönt på grund af den
säregna ställning, han intager i vår litteratur,
som skald och kritiker, kommer honom att
tro sig martyr för sina åsikter. Och det
är förvisso icke blott manna, men ganska
mycken peppar han strör i sina recensioner
och äfven i vissa stridspoem.
Sympatisk är han i sina rent lyriska
stycken. Han är en mästare i visan, åt
hvilken han ger en grace, ett välljud, som
andra verskonstnärer kunna afundas honom.
Han har det finaste öra för versens musik,
det är något af Mozart i hans strofer, de
påminna om daggdroppar eller pärlor.
Sär-skildt förstår han att åt omkvädet skänka
melodiskt behag.
När han företager resor och blandar sig
med människor, blir hans ton frigjord, hans
färger bjärta. Så lämnar han i sin nyaste
samling — namnet ofvan — några
förträffliga stämningsbilder från södem, af
hvilka framgår, hur nära hans fantasi står
de antika ländernas sol och luft — ja,
kanske närmare än nordens grå dager. Det
ligger en berusande doft öfver dessa små
fina stilprof. Läs blott - Castellamare» eller
»Tivolis kaskader»!
I volymen förekomma visserligen
banaliteter, och de långa sångerna om Birgitta
och Hemming Gadd smaka nog af
historiskt arbete. Men till gengäld lämnar förf.
en så nobel, innerlig dikt som den om
Par-cifal. Samlingen i sin helhet är ej mindre
tilltalande än någon af föregångame.
Medan Snoilsky redan sjungit om »de sista
droppames fall» från sin diktnings fontän,
jublar Wirsén, att »hans forna dikt, hans
ungdoms sång» nu är »uppstånden». (Hugo
Geber. Häft. 4 kr. Praktb. 6 kr.)
När du är trött och längtar att känna
doften af syréner vid hemmets knut, då
skall du öppna ett litet dikthäfte med titeln
»Minnen ocn längtan». Du skall där finna
idyllens ro och inte så snart önska dig ut
i världsvimlet. Ty E. N. Söderberg anslår
inga stridstoner. Ej häller lockar han dig
att skratta åt människornas dårskaper eller
att le i lifsyra. Men vill du lära älska ditt
land, skall du läsa de vackra strofer, i
hvilka han målar dess natur, vill du minnas
din mor, finns ingen finare drömbrygga än
den versernas melodiska väg, hvarpå hans
sontankar vandra, och vill du uppoffra allt
för din älskade, skall du här finna ett eko
for din renaste trängtan. Är du religiös,
möter du här en själsfrände.
Söderbergs lyrik äger icke de bjärta
färger, som lysa i högsommarens brokiga flora,
men det veka behaget af majs blomvärld.
En omsorgsfull hand har ansat denna
samling af sensitivor. Formen är förfis
starkaste sida.
Häraf följer naturligt, att han, vid försök
att omplantera främmande diktares alster
i svensk jordmån, lyckas. Ett trettiotal
öfversatta poem stå här som små mönster
prof på konsten att bibehålla den fägring
och doft, originalen ägt. (N. J. Schedin.
Kr. 1: 75.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
