Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFRED I* ICA RI),
PARIS LI P STÄLLNINGEN S GENERALKOMMISSARIE.
Medan på detta sätt två
H n ers v’ilda instinkter lössläp-
u & pas för att tillintetgöra hvar
nöden, andra, står människovännen
frågande och undrande inför
den företeelsen, att nationerna, hvilka år efter
år utgifva milliarder för krigsrustningar, med
sådan slapp likgiltighet upptaga striden
mot fientliga naturkrafter, att under
samma tid millioner människor dö af hunger.
Hans undran torde icke heller minskas af
den omständigheten, att han här alls icke
står inför ett plötsligt fenomen, som
kommer oväntadt och oförberedt, utan inför en
företeelse, som hela månader i förväg varit
väntad och med ofelbar säkerhet
förutsagd. Under ett århundrade af engelsk
besittning har Indien upprepade gånger i
större eller mindre utsträckning varit
hemsökt af hungersnöden, utan att det rika
Storbritannien, som dock ständigt skryter
med sin organisationsförmåga och sin
humanitet, förmått eller kunnat förmå sig till
att vidtaga några åtgärder, om icke till att
alldeles förebygga, så likväl att åtminstone
inskränka denna förfärliga landsplåga.
Redan för sex månader sedan förutsågs
denna gång hungersnöden i Indien,
monsunregnen från juli till september uteblefvo
nämligen i Indiens fruktbaraste delar.
Dekhan- och Radschputana, och skördame
slogo helt och hållet fel. Då
hungersnöden 1897 rasade i Indien, åtföljd af pest
och koppor, anskaffade regeringen
lifsme-del från Birma och andra länder, och det
engelska folket sam mansköt med berömvärd
gifmildhet ofantliga summor för att lindra
hinduernas lidanden. Endast
kommunikationernas bristfallighet gjorde det svårt
och stundom omöjligt att i rätt tid
komma de hungrande till hjälp. Samma svå
righeter kvarstå det oaktadt äfven nu;
då mer än fyra millioner mäniskor äro
hänvisade till att lefva af den allmänna
barmhärtigheten, och ändå synes nöden icke ha
nått sin höjdpunkt. De olyckliga dö nu
liksom 1897 och andra förfarliga nödår med
orientalens hela lugna undergifvenhet i
sitt öde, hela byar äro utdöda, och på
vä-garne irra endast några skelett omkring.
»Boukha, boukha, sahib»: * Hunger, hunger,
herre!’» äro de få ord, som de med möda
förmå framhviska från sina torra läppar, och
anblicken af deras utmärglade kroppar —
man skulle tro blotta benen öfverdragna
med pergament — är fasaväckande. = Till
hungerns kval ha nu äfven törstens sällat
sig, ity att brunnar och vattendrag börjat
utsina i brist på nederbörd. Allt
samman-svärjer sig sålunda mot de arma hinduerna,
Florman fofo.
SVERIGES KOMMISSARIE HERR ARTHUR THIKL.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
