Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL LARSSON: »NUTIDA KONST.»
landet. Och af ovärderlig
betydelse har detta blifvit för vår
inhemska konst. Utan honom
skulle Hasselberg sent, kanske
aldrig blifvit satt i tillfälle att
sätta mäjseln till
marmorblocket, Carl Larsson skulle icke
fått måla sina stora dekorativa,
konstsymboliserande dukar, Chr.
Ericssons präktiga bronsurna:
»Ur barn världen» skulle aldrig
blifvit annat än en fantasirik
konstnärssjäls sköna dröm och
Birger och Skånberg skulle fått
sälja sina dukar till en
konsthandlare i en bakgata vid
Seinestranden — tills de
tröttnat därpå. Ekström har alltid
haft en förståelsefull konstvän
i Fiirstenberg, Fallstedt har
uppmuntrats af honom, Liljefors
har fått ytterligare fart genom
hans ingripande och Nordström
har fått en handräckning, som
låtit hans konst utvecklas och
fullkomnas för att sent omsider
börja öppna ögonen äfven på de
djupast slumrande. Utan
Fiir-stenbergs hjälp skulle troligen
de flesta af de här nämnda icke ställt
sin förmåga i den svenska konstens
tjänst, men dragit till främmande, bättre
uppskattande land — särskildt
Frankrike —, där man säkerligen tacksamt
låtit dem acklimatiseras.
Mången har betviflat Fiirstenbergs
konstnärliga smak och
omdömesförmåga. Detta kommer mig att tänka
på Sergels ord, då någon förebrådde
honom att han ingen religion hade:
Se min altartafla i Adolf Fredrik!
Fiir-stenberg kan tryggt svara: Se
Fiirsten-bergska galleriet i Göteborg l
# # #
Det finnes i Fursten bergska galleriet
en stor oljemålning, som mera än de
flesta andra tilldrager sig åskådarens
uppmärksamhet och till hvilken man
ofta och gärna vänder åter.
På ett klipputsprång djupt inne i
skogen sitter ufven stirrande rakt fram
för sig med ögon, som snart skola slutas
för dagens skarpa ljus, och med vingar,
som fallit trötta till hvila efter nattlig
jakt. Rundt omkring står barrskogen
sofvande, medan nattens pust smyger
fram under de böjda grename, men
den brytande morgonens första aning
är i den tungstämda, violetta himlen
därbakom. »Nattens öga» ville jag
kalla denna helhetsvärkande naturbild.
Bruno Liljefors kallar själf sin
yppersta duk: »Ufven djupt inne i skogen.»
Det är en symbolisk konst, där
stämningens starka mystik griper och
fängslar den mottaglige åskådaren på samma
gång det utprägladt dekorativa i
färgernas sammansättning och
kompositionens medvetna behärskning tilltalar
ögat hos den äfven mindre konstför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
