Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi återfinna ständigt samma motiv
och samma behandlingssätt hos
Skån-berg. Han har älskat sig in i
Holland, men han har gjort det med
värma och grace och värkar därför
sympatisk och manlig i all sin
monotona harmoni.
Icke häller hos Skånberg fanns
något af den själfständige uppfinnaren
och experimenterande koloristen, men
han var — liksom Birger — en
absolut begåfning, hvilken år från år sköt
allt fagrare blommor.
(Forts, och slut i nästa häfte.
VID EN BÅR.
Af GUILHERME DE SANTA RITA. Öfvcrs. från portugisiskan.
Hon dog, som fågeln dör. Hon dog så stilla,
som stjärnan bleknar, då till dag det gryr.
Så utan dödskamp hän från lifvet flyr,
den själ blott, som ej ondskan fått förvilla.
Mer hvit än liljan strålar hennes panna.
Händerna lagts i kors till evig bön.
Och hennes mun ler himmelskt ljuf och skön,
som ville dödens sällhet hon besanna.
Som ville någons sällskap hon förbida.
Och denne, denne någon är just jag,
som ensam nu min väg hon fram ser skrida.
Men när ser jag väl lyckt min lefnads dag?. ..
Väl henne! När sin sista suck hon drog
hon icke själf ens visste, att hon dog.
Göran Björkman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
