Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sädet skulle skjuta brodd — det var i
Genéve, som Röda-kors-rörelsen*
uppblomstrade. Endast tre månader efter
sedan ’•Ett minne från Sol fer ino » gj ort
sina förfärande afslöjanden, gjordes
dessa till föremål för offentliga
öfverlägg-ningar af >Föreningen för
allmännyttiga ärenden», i Genéve.
Den 9 februari 1863, dagen för dess
första sammankomst i denna sak —
har sålunda blifvit ett historiskt datum,
och kan betecknas såsom Röda
korsets begynnelse.
En kommitté nedsattes för att sätta
Dunants förslag i praktisk verksamhet.
Den bestod af fem ledamöter: Öfver-
befälhafvaren för schweiziska armén,
general Dufour, D:r Louis Appia,
hvilken varit biträdande fältskär under
italienska kriget, D:r F. Maunoir, en
annan framstående läkare, m:r Henry
Dunant och m:r Gustave Moynier,
sällskapets president.
Kommittén fattade det beslut, att en
intemationel konferens skulle
sammankallas, och inbjudningar utfärdades i
enlighet härmed till alla riksstyrelser.
Svaren utföllo i allmänhet gynsamt,
och konferensen samlades i Genéve den
26 oktober 1863. Trettiosex ombud
voro därvid närvarande, af hvilka
ader-ton utgjorde representanter för fjorton
regeringar och s^x .representerade
föreningar, främst bland hvilka stod S:t
Johannesorden i Jerusalem. Den
ursprungliga kommitténs fem ledamöter
deltogo äfven i konferensen.
Världens blickar voro nu fästade på
detta sammanträde. Från militärisk
sida betraktades det dock först med
sneda blickar, till dess det lyckades
bevisa att afsikten icke gällde att
sammanblanda den nya verksamheten med
den redan bestående fältsjukvården —
på samma gång som mötet visade sig
icke bestå af blott en samling
entusiaster. — Nej — alltiftån sin första
uppkomst har Röda-kor s-rör elsen varit
fri från allt svärmeri.
Konferensens resultat blef en enhäl-
lig öfvertygelse hos alla dess
medlemmar om att en reform af
fältsjukvården var af behofvet påkallad, och man
beslöt dessutom att inom hvarje nation
stifta föreningar till biträde åt den
redan bestående sjukvården i fält. De
särskilda nationernas föreningar skulle vara
oathängiga af hvarandra, och enhvar
ha sin centralkommitté, för att utöfva
kontroll öfver alla underafdelningama
inom landet. Den skulle ställa sig i
samband med regeringen och arbeta i
förening med härens ambulans.
Föreningarna skulle bildas redan under
fredstid, för att färdiga åtfölja sitt
fäderneslands armé i händelse af krig.
Man öfverenskom att alla
föreningars medlemmar skulle bära ett
gemensamt ordenstecken, och härtill utvaldes
Schweiz’ fana, eftersom detta land
gif-vit upphof till rörelsen. Den ändrades
dock så till vida att det schweiziska
hvita korset på rödt falt förvandlades
till ett rödt kors på hvit grund, såsom
föreningens märke — och snart blef
denna känd under namn af Röda
korset. Märket skulle vara detsamma för
alla nationer för att därmed beteckna,
att föreningens tjänst var afsedd för
alla utom åtskillnad, antingen det var
vän eller fiende.
Nästa beslut inom konferensen rörde
Röda-kors-föreningarnas skydd till lif
och ägendom under krigstid. I
forntidens barbariska krig höll9 ingenting
okränkbart hos fienden. De sårade
behandlades med råhet, plundrades på
det nödvändigaste, och lämnades att
dö af van vård eller svält. Och om
någon ville komma till deras bistånd,
blottställde han sitt lif.
Nu stiftades den förordning att de
sårade skulle vara skyddade från
plundring, och att alla som behöfdes för
deras hjälp: läkare, präster,
ordonnanser och sjukvakterskor -— såväl som
själfva hospitalen och ambulanserna —
skulle genom en allmän
öfverenskom-melse mellan alla nationer, betraktas
såsom neutrala personer och platser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
