Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är en imponerande, i minsta
detalj elegant byggnad, utställningens
förnämsta samt dyrbaraste, med rika
ornament, kolossala statyer och
pelarrader. * Ett storslaget minnesmärke —
af arkitekterna Louvet, Deglane samt
Thomas, — som skall, liksom le Petit
Palais, bestå, för att i en framtid
inrymma »salongen», »concours
hippi-que» och alla expositioner, som i
Paris nästan varit husvilla, sedan
Industripalatset, det sista minnet från
1862 års världsutställning, i och för
denna nya medtäflare jämnats med.
marken.
Fortsättningen på Cours-la-Reine har
omdöpts till rue de Paris, där de lätta
och luftiga trädgårdspaviljongema ligga
i raden af en del specifikt parisiska
förlustelselokaler, litterära varietéer, som
ha flyttat ned -från Montmartre,
marionett- och kasperteatrar samt ett
underjordiskt akvarium o. s. v. »Paris
gata» börjar med stadens egen
paviljong och afelutas med det
högtidliga Palais de Véconomie sociale, dit
sommarens otaliga kongresser skola
förläggas.
Alldeles midt emot, på södra
stranden af Seine, löper * Nationernas gata»,
där utlänningar nes mer och mindre
storartade paviljonger äro belägna,
speglande sina fasader och tom i flodens
ofta gråsmutsiga vatten.
Emellan Monacos villa och
Greklands tunga, minst af allt helleniska
tempel har vårt .land fått sin plats.
Vi ståta med flaggor, guirlander och
kransar såsom på midsommarens
grannaste majstång, — och det må väl
vara fosterländskt; men, om det också
måhända kan väcka uppseende,
vackert är det icke på en byggnad. Har
arkitekten velat få fram det skrytsamma
i svenskarnes lynne, det att slå på stort,
så har han ganska väl lyckats. Men
obestridligt hade det varit mera
värdigt att ha låtit allt det ytliga bjäfset
fara samt i stället ha användt en lugn
stil, enkel och dock storslagen, med
motiv t. ex. från Riddarhuset eller nå
got af våra äldre slott. Visserligen
kan det icke förnekas att, såsom den
svenska arkitekturen nu är
representerad på världsutställningen i Paris,
vissa detaljer äro oss väl bekanta; det
hela erinrar emellertid mera om en
för öss alldeles främmande
byggnadskonst*. Därför kan man också med
rätt svara dem, som vilja framhäfva
hur originellt herr Boberg framställt
vår paviljong, att den största
originaliteten då består däri, — att detta
skall vara svenskt.
* *
Under de för alla parisare så
oförgätliga dagarne, då ryske zaren i
oktober 1896 gästade Frankrikes
hufvud-stad, lades af honom första stenen
till den bro, som i ryskfranska
alliansens namn döptes »Alexandre III» och
som nu förenar utställningsområdet å
Cours-la-Reine med Invalidesplanadens
palats. Det är en den ståtligaste bro,
högst märklig beträffande
konstruktionen, ett enda smidigt hvalf öfver hela
Seine, och med en vid hvardera
stranden nästan monumental entré: två
18-meters höga pyloner, prydda med
bronsgrupper, samt med en
kolos-. sal figur, representerande en epok
i Frankrikes historia, vid hvarje
pe-larfot.
På det vidsträckta torget — dit
detta mästerverk leder — framför de
gamla invalidernas guldkupolkrönta
hem reser sig den ena präktigj.
ut-ställningsbyggnaden invid den andra,
utgörande, liksom Marsfältet,
expositionens allvarligaste del. Här är det
fliten och det tekniska snillet som bjuda
till täflan sina verk, på alla områden
och från alla möjliga länder, om också
den franska industrien, lättbegripligt
nog, åt sig beräknat största
armbåg-rum. Hit komma dc att ställa sina
steg, som vilja draga praktisk nytta och
lärdom af utställningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
