Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom för att närma sig henne. Med en våldsam
ansträngning vände hon ögonen från honom och flydde
brådstörtadt.
— Men, sade hon, jag är lycklig. Jag vet att han
är den som målat dessa taflor. Jag var rädd vid
tanken på att han ej skulle finnas bland de lefvandes
antal, men nu vet jag att jag skall möta honom, att vi
skola lära känna hvarandra och att hela denna
underliga hemlighet skall förklaras.
Margaret och jag besökte konsthandeln hvarje dag.
Vi åkte, vi forskade, vi besökte muséet — intet spår
af vår konstnär. En eftermiddag, då vi gingo till
konsthandlaren, tog denne mig afsides och hviskade:
— Han har kommit 1 Vi ha funnit honom! Men,
utbrast han, se först på taflan!
Han förde oss till galleriet. Jag sade Margaret att
hon kunde bereda sig på att få se en ny målning. Det
var ett porträtt i kroppsstorlek af en egyptisk prinsessa,
stående vid en brunn. Prinsessan var en så lifslefvande
afbild af Margaret att hon tycktes andas. Det var som
om hon ämnat stiga ut ur ramen. På sitt Hufvud hade
hon faraonernas symbol.
Jag afstår från en beskrifning af denna målning.
Den var förunderlig; den var underbar. Jag köpte den
utan tvekan, utan att fästa mig vid den stora summan,
som begärdes, och bad att få den skickad till
Margarets atelier. Brådskande förde jag Margaret hem och
sade därefter åt kusken att köra till konstnärens
upp-gifna bostad. Han befordrade mig till en afsides
liggande stadsdel. Vi stannade utanför en mycket
gammal och smutsig byggnad. Jag räckte mitt kort åt
portvakten och bad honom lämna det åt mr. David
Carle-ton, ty så lydde det namn som konsthandlaren
uppgif-vit. Sedan jag klifvit uppför en mängd trappor visades
jag in i ett rum, som synbarligen var en
konstnärs-atelier. Det låg alldes under taket. Jag mottogs af en
ung man inemot trettio år gammal, reslig och smärt.
Hans hy var olivfärgad och håret svart, ögonen voro
mörka och ovanligt stora samt sutto mycket vidt skilda
från hvarandra. Han var iförd en prydlig
promenaddräkt. I hans yttre fanns ej något som tydde på
excentricitet.
Jag sade honom att en bland mina vänner, för
hvilken jag var mycket intresserad, hade köpt fyra af hans
målningar. Jag frågade honom huruvida taflorna voro
original. Han svarade att de voro alster af hans
fantasi. Jag komplimenterade honom därefter för
hans kännedom om Egypten. Han svarade icke, men
jag märkte att han inom sig tog så att säga mått af
mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
