Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maria inte var hans hustru längre.
Han var en sanningsälskande man,
och han kände, att han inte skulle
kunna sofva i frid under en
grafvård, som ständigt skulle innehålla en
sådan fördömd osanning, som att Maria
låg på samma grafplats och att hon
var hans älskade hustru, då hon ju i
själfva verket var en annans hustru och
skulle, när tiden kom, komma att ligga
i denna andra persons del af
kyrkogården. Sä
beslöt han sig för
att låta
stenhuggaren mäjsla
bort Marias
namn och
födelsedag. Men
innan dettaskedde
insåg han att det
inte var så lätt
gjordt med
hänsyn till Charles
Henry och
William Everetts.
Det var att spela
falskt mot dessa
hjälplösa barn
att låta denna
grafvård påstå,
att de voro
söner till John
Thompson’ och
någon icke
specificerad kvinna
vid namn Maria,
som, hvem hon
än må hafva
varit, förvisso icke var John Thompson
hustru. Saken skulle keller icke
förbättras, om namnet Maria högges ut från
den rad som innehöll uppgift om
barnens släktskapsförhållande, ty i detta
fall skulle det se ut, som om de hade
blifvit själfständigt utvecklade af John
utan förmedling af någon kvinna,
hvilket utan tvifvel skulle komma att ge
anledning till prat och alla möjliga
slags misstankar.
Svårigheten skulle naturligtvis kun-
nat hjälpas geriom att från grafvården
utplåna hvarje antydning om Maria och
hennes båda barn, men i detta fall hade
en särskild grafvård för barnen behöfts
i sinom tid och hvad som var af ännu
större betydelse, Johns stora idé om en
kombinerad grafvård hade i så fall
måst fullständigt slopas. John var dock
inte en man, som förhastade sig, och
sedan han grubblat öfver saken, så att
hans tankeansträngning gaf honom gråa
hår, beslöt han att
kompromissa genom att sätta ett slags
underkjol öfver nedre delen
af grafvården, hvarigenom all
hänvisning till Maria och
barnen doldes. Detta var lätt
gjordt medels ett gammalt
örngottsvar. och grafvården
väckte allmänhetens intresse
mer än någonsin, medan John
så att säga satte sig ned
och väntade
på bättre
tider.
Nu hade
James äfven
tänkt öfver [-grafvårds-problemet,-]
{+grafvårds-
problemet,+}
och
inbillade sig att
han funnit
en lösning
däraf, som
skulle bringa
pänningar i
hans egen
ficka, på samma gång som det skulle
tillfredsställa brodern. Han föreslog
John att ändra inskriptionen på så sätt,
att den skulle lyda: »Maria, förut hu-
stru till John och sedermera till James
Thompson, och att en hand skulle
inhuggas i stenen med pekfingret
pekande mot James’ grafplats och en rad
små bokstäfver lydande: »Se den lilla
grafvården.» James sade, att han ville
bestrida kostnaden för en liten grafsten
utan inskription för hans egen graf-
»DE TYCKAS ICKE TRIFVAS RIKTIGT VÄL TILLSAMMANS.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
