Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscar Björck har en enda tafla här,
något af det allra bästa han någonsin
åstadkommit. Det är en »Italiensk
smedja», ovanligt god i färgen,
samarbetad och charmant i kompositionen
och därför en riktigt välgörande liten
helhetsfläck. Den clairobscure, som
. uppkommer genom brytningen emellan
det starka solljuset, ässjans flammande
ljussken och rumshörnens tunga mörker,
är alldeles förträffligt gjord. I trots
af sitt kraftiga och breda sätt att
måla inlägger han mycken elegans i
sin pänselföming. Som genrebild står
denna duk vida öfver samme konstnärs
vidtutskrikna och starkt debatterade
väggmålningar i Operakällaren i
Stockholm.
Likaledes med prins Eugen stiftar
man bekantskap genom en enstaka duk,
oljemålningen »I Skogen». Det är
icke det fotografiskt och minutiöst ända
ut i grenarnes spetsar utpänslade
trädet, men skogen en-masse, de täta, raka,
allvarligt mörka stammarne, bak hvilka
skymningsbrytningen står full af
stämning. Man hör sus, känner doft, är
midt inne i djupan skog. Det är en
skogsmystik af underbart drömmastark
värkan.
Den svenska målarkonsten hade föga
råd att så tidigt mista en konstnär med
Olof Ne Issons utpräglade säregen
het och gedigna begåfning. Det
är glädjande att se att
Fiirsten-bergska galleriet vetat att
sammanföra en så vacker liten
samling af den tidigt aflidne målaren.
Sålunda finner man här en
präktig, mosaik värkande »Gata i
Briigge», ett »Parti i Briigge*
med ett fint och känsligt
landskap, en känslomålning af ett
musikstycke, en underlig och
intressant porträttstudie och flere
andra dukar, alla bärande vittne
om sin skapares gedigna talang
och äkta originalitet. Olof
Nels-son var en bisarr
konstnärsna-tur, som gick sina egna vägar.
Hans säregenhet visade sig icke
minst däri att han sökte
genom färgen värka symbol skt
på känslan. Han var en
sökande, ännu ofärdig filosof, en
allvarlig grubblare midt i ett
utvecklingsstadium, en orädd
experimentator, som väl aldrig
nådde de resultat, som hägrade
i hans tankerika hjärna. Han
var det pessimistiska porträttets skapare
och det var på detta område som hans
färgsymbolik främst sökte att komma
till sin rätt. Han nådde dock aldrig
vare sig tankens eller formens hela
mognad — döden kom för tidigt —
kanske är det till stor del därför att
han ännu är så svårförstådd äfven för
dem, som icke sakna den goda viljan att
tränga till botten i hans konst. För
den ytlige betraktaren är och förblir
han oförstådd.
PER hasselberg: »GRODAN, y
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
