Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värkar betagande. Detta är
uppståndelsen i den lifgifna marmom.
I den älskliga marmorstatyn
»Grodan» framställer konstnären den unga
kvinnan i sin knoppning i en
tillfälligt grodliknande situation, försjunken
i betraktande af den lilla grodan. Det
är äfventyrsdiktarens ljufligt naiva
uppfattning med humorns hjärtliga glimt
i ögonvrån. Ungmöns skära
kvinnlighet och okonstlade naturlighet är
gif-ven med en läckerhet i lipjer, en
mjukhet och elegans i rör&lsen, som ingen
annan af århundradets svenska
konstnärer nått upp till.
Den tredje ^ statyen i marmor är
»Näckrosen», den slumrande och
drömmande unga kvinnan, vällustig och
fager att skåda, symboliserande
skapelsens första ögonblick. Efter den
färdiga modellen har Chr. Ericsson
huggit den särdeles vackert i marmor.
Och så finnes här ett par vid
första ögonkastet mindre karaktäristiska
porträttbyster i marmor af herr och fru
Fiirstenberg. Hasselberg är i
porträttet något af en Albrecht Durer: han
söker tränga djupare in i
människosjälen för att finna det typiskt
karaktäristiska, släktens »nedärfda
psykologiska tradition, de starkast utvecklade
och fortlefvande själsegenskaperna,
äf-ven om detta kommer att ske på
nonchalerande bekostnad af det
momentant individuella. De små statyetterna
af Viktor Rydberg och Pontus
Furst enberg äro mindre betydande.
Det kan utan öfverdrift sägas att
Per Hasselberg, trots alla staty-artister,
var vår genialaste och mäst
fullkomnade bildhuggare sedan Sergels dagar.
Han var marmoms skald, djupt
ingripande i mänskonaturen, på en gång
tänkaren och fantasten, realisten och
idealisten, den utsökta elegansens mäst
spirituelle genre-skulptör.
# • *
De Hasselbergska traditionerna inom
genre-skulpturen ha funnit en
ansvarsfull och talangrik vårdare i Christian
Ericsson, Den härliga bronsvasen »Ur
barnvärlden», framställande den
blindbock-lekande barnaskaran, har blifvit
ett typiskt uttryck för allt det bästa i
Chr. Ericssons älskvärda konst.
Originell är hans uppfattning, säkert hans
formsinne, elegant och smidigt hans
utförande. Man finner icke en
effektsökande baktanke i hans dekorativa
formgifning, men samvetsgrannhet och
uppriktig kärlek till ämnet. Och så
besitter han en fantasi, så ljus och
stark — drömmaren i Elyseiska salar.
Med honom besläktad var
Alexander Carlsson, som likaledes är
representerad med en vas i brons. Den af
antiken tydligt påvärkade konstnären
genomförde sina finkänsligt och
plastiskt komponerade arbeten med lätt
och smidig grace. En uppsluppen,
jublande, alltförgätande oah
alltför-dunklande lifsglädje strömmar ut från
hans dansande bacchanter.
Dekorativa, stort och vackert gjorda,
liffulla och karaktäristiska äro Ingel
Fallstedts terracottabyster af
»Afrikanen» och »Afrikanskan». Ytterst
elegant huggen, en pärla i behandling af
marmorn, hans kopia af Donatellos
härliga hufvud-relief »Johannes». Den
finaste, mjukaste och behagfullaste
marmorhuggaren bland samtida svenska
skulptörer var Ingel Fallstedt,
elegansens och älsklighetens betagande
konstnär.
Ville Wallgren, symbolismens
skulptör, har gjort en vacker och poetisk
»Askurna» i brons, där hvarje rörelse
och linje tilltala genom den varma
känslan och kommer en att glömma
formen utan alla hänsyn till dennas
konstnärliga värde.
* * *
Vandringen genom Fiirstenbergska
galleriet lägger äfven grunden till ett
gärna framdykande minne af åtskilliga
främmande konstnärer, de flesta mindre
kvantitativt än kvalitativt representerade.
Af danskarne får man det varmaste
och fylligaste intrycket af Vilhelm Ham-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
