Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
okänd för mig och gör mig afundsjuk.
Denna succés och denna simjesretning
har jag många gånger drömt om när
jag i en strålande salong stått framför
ett piano och med min stämma rört
en elegant publik, så att alla händer
applåderat mig och alla munnar ropat
bravo till mig. Denna succés och denna
sinnesretning, signora, det är teaterns
glans och bedårande makt. Småle ej
af förvåning och medlidande, ty jag.
skall säga er en sak: antingen har ni
aldrig känt den njutning, hvarom jag
talar; och då är det jag som har den
gnista ni skulle äga, eller ock har ni
känt den, innan ni kom till att försmå
den, och då kan ni ej vara nog
egoistisk att neka mig en del däraf! ...»
Den okända uttalade dessa ord med
så mycken inspiration, att den
öfver-spända Antonina upphörde att småle
för att tyst beundra henne.
»Min fru», sade hon allvarligt efter
en lång paus, »om jag ej skulle förstå
de känslor ni så lifligt beskrifver, så
skulle det sätt, på hvilket ni talar, vara
tillräckligt att låta mig förstå dem. Jag
lofvar er således, att jag nu med allvar
skall lyssna till edra ord, och jag
tillstår att ert handlingssätt, på samma
gång det gör mig heder, inger mig
det lifligaste intresse. Men jag vill
också säga er, att ni har gifvit åt er
nyck dess rätta namn, då ni benämner
den galenskap, och huru underligt än
detta förståndets språk må synas i min
mun till svar på ert tal, ett par ord
skola dock, tyvärr, bevisa er
omöjligheten för mig att uppfylla er dröm.»
»Härrör sig denna omöjlighet från
ett tilltänkt afslag?» afbröt henne
världsdamen lifligt. »Jag erbjuder er,
Antonina, för två timmar af ert lif en
förmögenhet, som skall tillförsäkra er
alla mina fördelar.»
»Jag vill dö som sångerska»,
svarade primadonnan stolt, »och jag
försäkrar er», tillade hon småleende, »att
jag skulle ha tusen skäl att för i kväll
bevilja eder bön.»
»Då är det en afgjord sak!»
utropade den främmande beslutsamt, i det
att hon steg upp ur sin länstol.
Sångerskan kunde ej underlåta att
fortfarande småle åt så mycket
själf-förtroende och trodde hon skulle
förbrylla sin improviserade
ställföreträder-ska, då hon frågade henne, om hon
kunde sin roll. I stället för svar satte
sig världsdamen till pianot och försökte
sig som öfverlägsen konstnärinna på
två eller tre skalor och började
därefter sjunga utantill med hög röst de
viktigaste passagerna af la Masekerata.
Antonina, som i en månads tid
repeterat dem, kunde ej hafva sjungit dem
säkrare, och den vackra damen hade
en så hänförande röst, att sångerskans
egenkärlek höll på taga anstöt däraf.
»Men, Dio ven/» utropade hon,
glömmande sig och klappande
händerna, »hvar har ni funnit denna röst
och detta sångsätt? Och hur har ni
lärt er denna så svåra roll?»
»Ni ser således att jag kan den»,
svarade den okända och lämnade
pianot. »Jag skall kunna sjunga den
alltigenom utan ett fel, och jag lofvar er
att det ej skall bli jag, som skall lägga
hinder i vägen för föreställningen i
kväll.»
Antonina förblef stum och trodde sig
drömma.
»Under de tre veckor, som la
Ma-scherata annonserats på affischerna»,
svarade den främmande damen, har jag,
genomträngd af det beslut, som jag
nyss framställt för er, studerat er roll
tio timmar dagligen. Jag har för de
flerstämmiga styckena funnit
tillmötesgående amatörer, som låtit mig
repetera utan någon aning härom, och det
felas mig ingenting annat än att ikläda
mig er kostym för att helt oförskräckt
dubblera er. Jag har förutsett allt,
och min plan är genomtänkt. Det är
ej för intet, som jag har valt Milanos
teater och operabuffan la Mascherata.
Först och främst är denna stad, som
jag för första gången besöker, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
