Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rillan tillbaka till positivet. Vidare
hade han dessutom en lång piska, och
han var tvungen att använda den
ganska ofta. Då och då måste han
dunka djuret på hufvudet med
piskskaftet, i synnerhet då han vefvade
något på positivet, som gorillan icke
tyckte om, såsom »Marching through
Georgia» till exempel.
Gorillan hade stor
framgång med tallriken, ty
alla karlar voro ifriga
efter att få se djuret och
kvinnorna voro rädda att
inte ge någonting, då
besten stack
tallriken
under näsan på
dem.
Gorillan var, ser
ni, lika stark
som två eller
tre karlar,
och armar-
universitet visade, sedan
menageriega-ren nekat gifva honom och hans
familj fribiljätter. Emellertid skulle det
föreställa ett sådant djur, och det
skulle sannolikt gjort stor lycka, ty vår
publik, ehuru kritisk, är snabb att
erkänna den värkliga förtjänsten — hade
det inte varit så att djuret varit
ganska sjukt. Detta var
Ju-seppis tur, och han bjöd på
det, som hade han varit
född till spekulant. Han
erbjöd sig att köpa gorillan
för två dollar, och
menageri-ägaren, som ansåg gorillan
så godt som död, var glad
att bli af med den, och
räknade ut att Juseppi
aldrig skulle få tillbaka den
minsta bråkdel af sina två
dollar. Men därutinnan
misstog han sig, ty Juseppi kände
bättre till apor än någon
annan lefvande människa,
och kunde bota hvilken sjuk
apa som hälst, som
påkallade hans hjälp, förutsatt
naturligtvis, att sjukdomen
var sådan, att medicinsk
vetenskap kunde få bukt
med den. Inom loppet af
en månad hade han också
fått gorillan fullständigt
reparerad och började gifva
henne undervisning i
posi-tivspelningens både teori
och praktik.
Gorillan omfattade icke
arbetet med någon vidare
förtjusning, hvilket, sade
Juseppi, var ett ytterligare
bevis på hennes stora intelligens, men
Juseppi dresserade henne så väl, att det
inte dröjde länge, innan han kunde taga
djuret med sig, då han gick ut med
positivet, och kunde få det att gå
med tallriken. Gorillan hade alltid en
lina om lifvet, och Juseppi höll i
ändan däraf och telegraferade så att
säga därigenom, när han ville ha go-
>GORILLAN GJORDE STOR LYCKA.»
na voro lika långa, som hela kroppen,
för att nu icke nämna att hon var
alldeles blå i ansiktet, hvilket allt hvar i
sin mån bidrog att göra henne till det
mäst öfvertalande djur, som någonsin
tagit upp en kollekt.
»Juseppi hade så mycket att
berätta om gorillors underbara klokhet,
att han höll på att trötta ut mig, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
