Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rot, ett hälft lod af hvarje, räfkaka
(Nux vomica) ett kvintin. Delarne
böra på det allra nogaste
pulveri-seras hvar för sig, undantagandes
räfkakan, som icke låter pulverisera
sig; den måste man rifva till små
pulver. Dessa ofvannämnda delar
skall du också på det flitigaste blanda
samman; tag sedan angelikarot, anis,
sittver (Zedoaria, en rot, som liknar
ingefära och som lär komma från
Indiens aflägsnaste orter, alltså från
de aflägsnaste trakter i det land, där
allt, som är sagolikt, är hemma),
kamfer, det bästa, oförfalskade tiriak
(Valeriana phu), lika mycket af hvarje,
dock så att alla delarne icke väga
mera tillsammans än ofvanförmälda
blandning. Lägg alltsammans i en
mortel och stöt väl och kraftigt
under två timmar, tills det är helt och
hållet och väl blandadt i gestalt och
form af ett mos; tag väl och noga
upp det och skydda det väl i ett
rent kärl på ett svalt ställe, där ett
sådant kosteligt mos kan förblifva
kraftigt och godt i trettio år.»
Man ser att i fråga om
komplicerad sammansättning lämna de
»kosteliga mosen» af doktor
Loni-cerus intet öfrigt att önska. Må vi
hoppas också, att de varit
»förträfie-liga» i sin verkan och att den i frige
herrn däri funnit den skönaste lönen
för sin verksamhet såsom forskare
och läkare. Och med denna
önskan vilja vi nu taga afsked af den
lärde doktorn, på hvilken vi kunna
tillämpa de ord, som yttrades om
Lotta Svärd: »Och något tålde
han skrattas åt, men mera hedras
ändå.»
SOMMARNATT.
Nu glittrar daggen öfver månljus äng,
resedan sprutar vällukt från sin säng,
och vallmon vaggar sakta uti rågen.
Ljuft är det nu i stjärnklar sommarnatt,
i rymden gnistrar en omätlig skatt,
den bleka skäran strör sitt guld på vågen.
Befria nu din själ från orent slagg,
stänk på din åtrå ädelhetens dagg,
och känn det lugn som höga tankar skänka!
Känn evighetens allmakt tusenfaldt!
Däruppe strålar den i eldgestalt,
i sundets mörka våg dess lågor blänka.
Drillsnäppan sväfvar öfver vattnets bryn,
hon skymtar plötsligt som en andesyn
och skriker skärande och se’n försvinner.
Så är den själ, som aldrig kan få ro,
så är det bröst, där ångest slår sin klo,
det hjärta, som i egen eld förbrinner.
John Alfvén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
