- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
392

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S:T GÖRAN OCH DRAKEN.

STUDIER OCH DRÖMMAR.

ÅNGERMANLÄNDINGAR.

I FINLAND OCH I RYSSLAND.

VÄRBRIS. LEK.

Det är alltid med tillfredsställelse man
fattar en bok af Verner von Heidenstam,
ty man vet, att man där alltid skall finna
nya och originella tankar.

I » S;t Göran och Draken» är det öfver
Eros, den lömske pojkbytingen, som vår
store författare, anställer sina filosofiska
betraktelser. Det är alltså samma ämne,
som Plato valt för den kanske vackraste
af alla sina dialoger, Symposion. Men hur
olika bedöma icke Plato och Heidenstam
denne aldrig fullvuxne son af »Öfverflödet»
och »Bristen» och hans mission bland de
dödlige. Visserligen anäer Plato att Eros
äfven väcker den sinnliga kärleken mellan
man och kvinna, en känsla, som äfven han
föraktar, men detta är den lägsta arten af
hans mission. Ur denna lägre kärlek till
sköna kroppar, som han kallar det,
framgår kärleken till sköna själar och slutligen
kärleken till det sköna själft, denna högsta
art af kärlek, som gör människan till
filosof, d. v. s. närmar henne till gudarna.

Heidenstam däremot, som till hela sin
anläggning är äkta hellensk, ställer sig i
denna bok i breschen för den ståndpunkt,
som en gång i tiden förfäktades af
kyrkofadern Tertulianus, men denna åsikt kan
nästan kallas en hädelse mot den sköna,
upphöjda hellenska naturreligionen.
Kärleken mellan man och kvinna är ett
nödvändigt moment i den mänskliga
utvecklingen, det »oäkta» ståndet är abnormt, men
individen bör tillse, att han får sin andliga
jämbörding. Äro makarna icke hvarandra
andligt likställda, blir deras förbindelse en
parköming med häst och oxe. Människan
får ej ostrafladt smäda någon gud eller
sätta sig upp emot ens den minste af dem.
Det visar hennes historia, såsom
Aristofa-ncs framställer den. Ursprungligen var
människan man och kvinna i ett och närde
blott en längtan, den att likna gudarna.
Men hon blef öfvermodig; då straffade Zeus

henne genom att klyfva henne, så att man
och kvinna uppkommo, och denna delade
människa längtade ej blott efter den
gudomliga fullkomligheten, utan ock efter sitt
supplement. Om nu den sålunda straffade
människan ännu en gång skulle »fräckna
till», vore det en möjlighet, att Zeus än en
gång klöfve henne, och så finge hon till
gudarnas förnöjelse hoppa omkring på ett
ben. (Albert Bonnier. 3 kr.)

*



Det finnes här i världen flera slags ljus,
vi tänka nu ej egentligen på vax talg och
stearinljus, utan på ljus af helt annan
beskaffenhet nämligen på »familjeljus», »skol*
ljus» och »universitetsljus».

För att vara ett »familjeljus» fordras af
den lille ynglingen "att i allt tänka som
pappa och mamma, farbröderna och
most-rame samt att vara stillsam. Om
»familje-ljuset» sedan i skolan kan sina lexor såväl
att det ej ens säger fel på och och samt,
så blir »familjeljuset» »skolljus». Efter
slutad skoltid blir det »universitetsljus». om
det fortfarande icke tillåter sig några egna
funderingar utan tillegnar sig
professorernas, dricker punsch och hurrar vid
fosterländska fester samt håller ett tal för de
akademiska fadema och ett för
kvinnan. Efter att sålunda ha dokumenterat
sig samt aflagt examen är denna, om
vi så få uttrycka oss, »trearmade
ljusa-staka» mogen för ett högre ämbete. Men
må dessa »ljus» aldrig inbilla sig, att de
äro kallade att upplysa världen. Den
andliga egenskap de besitta är receptivitet icke
produktivitet, icke intelligens utan snarare
minne. Möjligen kunna de behärska
formen men de kunna däri aldrig ingjuta
innehåll.

Dessa reflektioner inställa sig osökt vid
läsningen af Vilhelm Lundströms bok
».Studier och drömman. Visst har denne
författare vid jämförelsevis unga år tillägnat
sig en god portion akademiskt vetande och
nog är han herre öfver formen, men
tan-karne, om man ens kan anse. att dylika
förekomma i boken, äro naiva, just sådana,
som man tänkte i ungdomens tidigaste vår,
då man läste Odners »Fäderneslandets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free