Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upptages af det stora Katarina-altaret,
ett triptykon (tredelad bild) med
figurer i half kroppsstorlek och rundt
omkring vare sig på stafflier, på bord
eller uppsatta på väggame dessa med
miniatyristens fina pänsel och i lysande
klara färger utförda bilder som
Konun-garnes tillbedjan, Nedtagandet från
korset, Martin
van Nieuv
enhov ens altare
och ett
kvinnoporträtt, hvar-förutom äfven
några senare, [-icke-Memling-ska-]
{+icke-Memling-
ska+} arbeten här
fått plats.
Det är helt
säkert
förekomsten af dessa
bilder i
Johannes-hospitalet, som
gifvit
upphof-vet till den
fullkomligt obestyrkta legenden om Hans
Memling. Med
några få ord
kan den
sammanträngas till
följande: efter
att länge fört
ett sedeslöst lif
skall Memling
låtit inskrifva
sig i Karl den
djärfves armé
och följt den
storhetsdrömmande härtigen på hans
härnadståg mot scbweizame, i slaget vid
Nancy (1477), där döden korsade
härti-gens väg, blifvit sårad och efter otaliga
mödor, sjuk och eländig släpat sig hem
och intagits på S:t Johannes hospital.
Här förälskade han sig i en af systrarna
och förhärligade henne i Ursulaskrinet,
hvilket han jämte några andra värk efter
sitt tillfrisknande skänkte till stiftelsen.
Detta är legendernas Memling. Den
gestalt, som genom den modäma
historiska forskningen åtminstone i vaga
konturer framträder för oss, är en annan.
I Rogier van der Weydens —
skildrarens af det patetiska lidandet —
värkstad arbetade på 1460-talet en ung tysk,
som från sin födelseort byn Mömlingen
i närheten af
Aschaffenburg i
Bayern
måhända efter
växlande öden
kommit till Köln,
denna tid en af
det tyska
måleriets hufvudor-ter, därefter gått
öfver Rhen in
i
Nederländerna till Briissel,
där han af den
nämnde
mästaren upptagits.
Efter slutad
lärotid bosatte
han sig i
Briig-ge, grundade
en värkstad och
gifte sig och
förde ända till
sin död 1494
ett stilla och
borgerligt lif.
Han vardt en
ansedd målare,
fick
beställningar från allahåll
äfven från hofi
vet och bragte
sig äfven upp till ekonomiskt välstånd.
År 1480 lånade han jämte några andra
borgare kommunen pängar. Och vi
veta äfven, att han ägde tvänne hus
vid Vlamincdam, numera rue de
Saint-Georges. Han efterlämnade tvänne
söner.
Ur dokumenten når oss ingen
underrättelse om något af lidelsens och
olyckans stormar hemsökt lif.
DET STORA KLOCKTORNET I BRUGGE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
