Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDSENLIGA BARN.
Af ANNA SYNNERDAHL.
(Prisbelönt humoresk vid VARIAS pristäflan).
T Tåren hade gjort si tt intåg, de
tidi-* gaste blommorna voro framkomna,
träden höllo på att slå ut, fåglarne
redde sina bon, och kråkorna lade
ägg.
Syskonen Tora och Tor voro på väg
ned till hagen, för att se, huru ett par
gamla pilar skulle fällas. Träden voro
utdömda, emedan den skugga de om
sommaren kastade, invärkade menligt
på grässkörden.
Där vandrade nu de båda syskonen
fridsamt framåt hand i hand. Tor bröt
först tystnaden.
— Du fick ovett af pappa i går,
du Tora, sade han.
— Fick jag?
— Ja, du, jag hörde det allt, du
hade pinat djur.
— Nej du, det var inte djurplågeri,
endast ett experiment. Jag stängde af
en del af bäcken och fångade in några
snorgirs i bykskopan, det var endast för
att se, om snorgirsens specifika vigt
kunde bli mindre än eller lika med i.
— Hvad sa’ du?
— Jo, det där är nog för lärdt för
dig ännu, det är morbror Petter, som
lärt mig det. Ser du, han visade mig,
huru jag kunde få en blybit att flyta
genom att fastsätta den vid en korkbit.
Jag gjorde detsamma med ett par
snorgirs, och det var så lifvadt att se, huru
förvånade de sågo ut, då de ej kunde
sänka sig. Det gjorde dem ingen skada;
de kilade så kvickt i vattnet igen då
de blifvit fria.
— Ja men du får inte göra så mer.
— Inte du häller.
Tora var stött, hennes egenkärlek
sårad.
Efter en stunds tystnad tog Tor åter
till orda.
— Är det inte konstigt, att morbror
Petter vill ha djäfvulens porträtt i sitt
rum. Du vet det där porträttet, där
han har horn och svans och bockfötter.
Åtminstone kunde han vara målad
vackrare.
— Ser du, det beror på
folkföreställningen, att man målar honom så där
— Folkföreställning, hvad är det?
— Jo, det är en föreställning, som
ett folk fått af ett annat.
— Men hvad har det med djäfvulen
att göra?
— Det skall du strax få veta. Du
vet kanske, att det fanns i forntiden
ett folk, som hette greker; de hade
många gudar, och en af dem kallades
Pan. Denne gud var till hälften en
bock och till hälften en människa och
såg så ryslig ut, att alla, som fingo se
honom blefvo förskräckta. Så kom
kristendomen, och hela raden af gamla
gudar utrotades utom guden Pan, han
bytte om namn och kallades Fan.
— Hur kan man veta det?
— Jo genom något, som kallas
fonetik och hvarigenom alla språk bli ett
och samma språk, ett språk som !nte
finns. När mamma stafvar sitt namn
Sophie och faster sitt Sofi, men det
ändå är samma namn, då är det
fonetik, och du förstår, att man kan utbyta
p, h och f, efter godtycke, därför
skrif-ver man Fan i stället för Pan.
Den lärda discursen afbröts af ett
väldigt brak. Barnen voro nära målet
för sin vandring, och det var den ena
pilen, som störtade till marken.
Ängsligt skrikande kretsade en flock kråkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
