- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
448

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och spottade åt mig, som om jag varit
en kinaman ute på spaning efter
material till en stulen middag. ’Hvad i
all världen kan det vara fatt med
stackars missen?’ sade Susan. ’Han
tyckes plötsligt blifvit så fasligt rädd
för er. Jag hoppas detta icke må
betyda, att ni gjort någonting, som ni
ogillar.’ Jag gaf intet svar på denna
insinuation utom att jag sade, att katten
kanske höll på att få rabies, men detta
hjälpte mig inte alls hos Susan, som
blef riktigt ond vid föreställningen, att
hennes katt kunde vara i stånd att få
rabies.

»Samma sak hände hvarje gång jag
kom på besök. Katten fanns alltid i
rummet och uttryckte alltid på det
tydligaste sätt sin åsikt, att jag var en
tjuf och en mördare och en fiende till
nykterhetsföreningen. När jag frågade
katten, hvad han ämnade ta sig till,
svarade han endast med fula ord och
nytt spottande. Hotelser hade ingen
värkan på honom, ty han visste, att
jag inte vågade röra honom hemma
hos Susan och han ämnade icke låta
fånga sig utomhus. Ingenting var
tydligare, än att malteserkatten satt sig
i sinnet, att moka gräl mellan mig och
Susan till hämnd för hvad jag hade
sagt vid Marthas »four o’clock
milk»-bjudning.

»Emellertid började Susan taga saken
mycket allvarsamt och antydde, att
kattens motvilja för mig torde vara
en varning af Försynen. ’Jag vet aldrig,
att han fattat en sådan fördom mot
någon förut,’ sade hon, ’undantagandes
mot den där omvände juden, som
sedermera visade sig vara en inbrottstjuf
och var nära att mörda den stackars
afhållne mr Higby, babtistpredikanten,
samma natt han bröt sig in i mr
Hig-bys hus och stal alla hans skinkor.’
En gång, då jag lyckades ge
malteserkatten en hemlig spark och han
satte till att skrika, som om han
varit halft ihjälslagen, sade Susan: ’jag
är värkligen rädd för att jag måste be

er lämna oss nu. Stackars missans
närver äro till den grad ansträngda,
att jag måste använda all min energi
för att lugna honom. Jag vill hoppas
han misstar sig i sin uppfattning af er.’
Detta var just icke uppmuntrande, och
jag såg tydligt, att om malteserkatten
vidhöll sin oppositiou, -så voro chanserna
till mitt giftermål med Susan inte värda
ett dugg.

»Har jag nämnt, att jag hade en
stor grå katt vid namn ’Thomas af
Aquina.’ Han var i vissa afseenden
den märkligaste katt jag någonsin sett.
De flesta ansågo honom vara tämligen
trög, men bland kattor medgafs han
hafva ett kolossalt omdömme. Kattor
kunde komma miltals ifrån för att fråga
honom om råd. Jag menar nu inte
hans åsikt om sådana bagateller som
råttfångst — hvilken i förbigående sagdt,
har mycket ringa intresse för de flesta
kattor — eller hans mening om bästa
sättet att få en kanariefågel genom
ståltrådsnätet på en bur. Nej, de
brukade rådfråga honom angående saker
af den allra högsta betydelse och de
omdömmen han brukade fålla, skulle
gått utanpå själfva Benjamin Franklins.
Ja, Martha Washington sade mig, att
Thomas af Aquina visste mer om sättet
att uppfostra kattungar än den äldsta
och mest erfarna kattmamma någonsin
vetat. Med afseende på allmänt sundt
bondförstånd, som man säger, var
Thomas af Aquina väl utrustad med
sådant, och jag vande mig vid att
rådfråga honom, närhelst jag behöfde ett
godt, säkert och försiktigt råd. Han
såg med ett ögonkast, hvar felet låg,
och kunde ge mig ett råd, som ingen
advokat skulle kunnat mästra, lika
mycket huru stort arvode han
betingat sig.

»Nå, jag begaf mig hem från Susan
och jag sade till Thomas af Aquina,
’Thomas’, sade jag, ty han var af det
slags kattor, som ingen skulle ha tänkt
på att kalla för ’Tom’ mer än man
skulle tänkt på att kalla Gladstone för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free