Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LADY MACDONALD.
nen lät anställa på sina armen iska
undersåtar, af hvilka minst 300,000 föllo för
kurdernas och de turkiska truppernas
mordlystnad, eller massakern i Konstantinopel,
där midt under sultanens ögon 15,000 af
hans kristna undersåtar mördades på ett
par dagar såsom en enkel polisåtgärd för
undertryckande af oroligheter; allt
händelser, som visserligen väckte Europas fasa
och framkallade ett par häftiga utfall från
lord Salisburys sida, men för öfrigt
upp-togos med olympiskt lugn af de öfriga
makternas härskare och representanter och i
Kölnische Zeitung helt rätt och slätt
betecknades såsom häfdvunnen praxis i Orienten
att behandla upproriska undersåtar och
fiender. Kineserna skola nu också ha användt
samma praxis mot legationerna som mot
sina upproriska undersåtar i Dungariet,
och så till vida vore deras öde icke
ovän-tadt. Mera sällsamt är, att
legationsmed-lemmarne i Peking själfva icke varit bättre
underrättade om stämningen och
strömningen vid hofvet och i staden, utan låtit
händelserna öfverraska sig, innan antingen
fullt betryggande åtgärder hunnit vidtagas
till deras skydd eller de kunnat aflägsna
sig från den farliga orten. Sannolikt har
det gått legationernas personal i Kanton
som det icke alltför sällan gått densamma
äfvcn i mera civiliserade länder, att den
för nöjen och förströelser icke haft tid och
uppmärksamhet öfriga att gifva akt på
kinesernas görande och låtande. Har så
varit fallet, och beskrifningar på de täta
utflykter, middagsbjudningar och
tillställningar, som förekommit i den europeiska
kolonien i Peking, synas angifva detta, ha
beskickningarna dyrt fatt plikta för sin
bristande uppmärksamhet och sin
lättrogen-het att låta tillfredsställa sig med några
mer eller mindre vackra talesätt och
bedyranden från de kinesiska
myndigheternas sida, hvilkas osanningar de dock utan
alltför stor svårighet bort kunna
genomskåda.
Varnande röster saknades
Makternas emellertid icke helt och hållet.
dröjsmål. Det kan synas underligt, att
en sådan man som sir Robert
Hart, hvilken i fyrtiosju års tid stått i
Kinas tjänst, i trettiosju år varit
generalinspektör och i femton år chef för dess
tull-värk, hvilket han förvaltat med
öfverläg-sen skicklighet, en man, som i grund
borde ha kännt det kinesiska lynnet, icke
gjort allarm, utan själf, fast strax före
katastrofen erbjuden att rädda sitt lif,
föredragit att dela samma lott som de
öfriga européerna i Peking. Säkert är
däremot, att franska sändebudet Pichon redan
i början af maj enträget varnade sina
kolleger för den annalkande faran, men
hvar-ken engelska sändebudet, sir Claude Mac
donald, som dock varit ackrediterad i
Peking i fem år och nu jämte sin vackra fru och
sina barn, liksom mr och mme Pichon och
de öfriga sändebuden sannolikt fallit offer för
kinesernas blodtörstiga grymhet, eller baron
v. Ketteler ville höra talas om, att någon fara
förefunnes. Det franska sändebudet vände
sig emellertid till sin chef, utrikesministern
Delcassé, som icke underlät att i sina noter
fasta de öfriga regeringarnas
uppmärksamhet på de hotande farorna, ehuru utan
framgång. England var alltför upptaget
af det krig, som det framkallat i södra
Afrika och som tager dess alla krafter i
anspråk, och ville för den skull vinna tid.
Tyskland lyssnade endast till sitt eget
M. STEPHEN PICHON,
FRANSKA MINISTERN I PEKING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
