Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ena armen, är att ni inte ha den
af-lägsnaste aning om militär disciplin,
och sådant kan ju inte tolereras i aktiv
tjäpstgöring. Emellertid tror jag att
fyrtiåtta timmar i arresttältet ska lära
honom lite sundt förnuft. Jag ämnar
inte låta saken gå längre, då -det är
onödigt att tala om den vidare.
Hagan stirrade på honom med en
fasa, som innebar en del beundran och
en del — visserligen mycket liten —
medömkan. Han hade kommit upp med
öfverste Palling vid Kungliga
Ingeniö-rerna och visat honom den tredje bron.
— Är detta hans tält? ropade någon
utanför, och in steg en öfverste vid
hennes majestäts Kungliga Ingeniörer,
ej i vanligt regementsofficersraseri, utan
i det kalla raseri, som en öfveransträngd
man med rätta må känna, då han i
krigstid är ansvarig för några tjog mil
järnväg. Han tuggade sitt tre månader
gamla skägg och såg på löjtnant
Setton, som stod i gifaktställning.
— Slutligen hviskade han:
— Ni far tillbaka till vår
operationsbasis med sju och trettiotåget nu på
morgonen. Ni lämnar det här
skriftliga meddelandet åt generalen.
— Ja, sir.
— Vet ni hvar för ni skall resa?
— Nej, sir.
Ådrorna i öfverstens nacke svällde.
— Jag . . . jag önskar tala med
.denna officer, sade han.
Det är en hufvudgrundsats i »den
inre ekonomien» att man aldrig lär läxa
upp en officer i närvaro af hans
jämnlike eller underordnade. Hagan drog
sig tillbaka. Fältvakten på några
alnars afstånd stod kvar. Det var en
man som tillhörde reserven och hade
varit med om åtskilligt.
— Harren gud har vari’ grufli’t god
mot maj, yttrade han en stund senare
till femton kamrater ... Jag har hört
ett å’ annat i mina dar. Jag har hört
själfva Hertigen skrupensa opp en
ka-ballerisvadron, som hade kommi’ upp
på galen flygel i Long Valley. Jag
har hört en brigadgeneral på
Salisburg-heden gå tusan så illa åt en
volontär-ajuktant, som inte kunde sitta på en
hästkrake och gjorde dumma frågor
till på köpet. Jag hörde »Smutty»
Chambers när han låg bak en
termit-myrstack vid Modder river och hade
fått solstyng. Jag hörde hvad general...
sa’ när kaballeriet kom fram för sent
vid Stinkelsdrift. Men allt det där va’
bara »kyss mej till ro, mamma» mot
hvad jag hörde i da’ morse. De* va’
inte den där nia fördömda vanli’a
rutinen, di kallart. Palling si så där
liksom trefva’ med klorna tills han
grabba tag i den lilla svingrisens
odödliga själ — ja, de’ va’ just hvad han
gjorde. Och se’n så snöt han sej på
den, precisimang som den varit en
blommi’ bombasängsnäsduk, och kasta’
den från sig. Om han svor åt’ en?
Nä då. Ni, gossar, kan inte följa me’
min tankegång, di kallart. De’ va’
kroniskt. De’ va’ just hvad de’ va’
— kroniskt!
* * *
I det fridfulla och lojala distriktet
Stellenbosch finnes en subalternofficer,
som tills vidare är anställd i egenskap af
surnumerär på räkenskapsafdelningen i
Numdah och
sadelgjordutdelningsde-partementet och som på pricken vet
huru arméen borde reorganiseras.
— Det är nog bra att tala om att
arméen bör göras mera affärsmässig,
så som de där tidningsmurflama jämt
skrifva, men de begripa inte själfva
andan i tjänsten. Och hur skulle de
väl kunna? Välan, förstår ni inte att
om de piska igenom de där så kallade
reformerna, som de alltid kälta om,
så skulle de helt enkelt fylla tjänsten
med en massa vagabonder och
utbölingar? De vilja helt enkelt inte att
sådant folk skall vara med som arméen
värkligen behöfver. Inte en katt
kommer då att träda i militärtjänst Jag
för min del vet då att jag inte gör det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
