Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för kulorna, sjukdomar och nöd. De
500 man, som kommo tillbaka till
Algeriet den 7 januari 1837, hade af
spanska regeringen att fordra 800,000
francs, och Thiers gaf dem det
vitsordet, att de förtjänte Frankrikes
beundran icke blott för sin tapperhet men
äfven på grund af den klokhet och
trohet, hvarpå de gifvit prof under de
svåraste förhållanden, i hvilka soldater
kunna ställas.
Mot slutet af år 1840, då legionen
reorganiserats i två regimenten om
3,000 man hvartdera, började en period
af oafbrutna strider, marscher och
krigiska äfventyr af alla slag, då Algeriet
genomkorsades i alla riktningar. Det
var den tid, då marskalk Bugeand
ledde sina energiska, klokt beräknade
kampanjer emot Abd-el-Kader, som
varade i tio år, innan landet kunde
anses som fullständigt underkufvadt.
Armén i Afrika blef som bekant under
denna tid plantskolan för de flesta af
dessa lysande, oförvägna officerare,
hvilka sedermera kommenderade
kejsardömets arméer. I legionens leder
tjänade då män som Mac-Mahon,
Can-robert, Espinasse, Bedeau, Mellinet och
jeanningros. De två bataljoner af
första främlingsregimentet, hvilka
anställde den beryktade, ursinniga jakten
efter arabhöfdingen Bou-Maza och hans
horder, hade till chefer S:t Arnaud och
Ladmirault, den förre sedermera franska
arméns öfverbefålhafvare under
Krimkri-get, den senare död som divisionsgeneral.
Särskildt utmärkte sig legionen vid
den långvariga belägringen af Zaatcha,
där en af Abd-el-Kaders scheiker,
Bou-Zian, försvarade sig på ett sätt, som
påminde ora Djezzar paschas försvar
af S:t Jean d’Acre emot Bonaparte.
Bakom de nedskjutna murame
för-skansade han och hans folk sig i
husen, hvilka ett efter annat måste
sprängas med minor, och ännu under de
ramlande ruinerna kämpade de, så
länge där ännu fanns en vapenför man
upprätt. Svårt sårade fördes den gamle
scheiken och en af hans söner inför
legionens chef. En soldat knuffar till
den unge araben. »Man dödar
Bou-Zians son, men man slår honom icke»,
utropade den döende ynglingen med
flammande blick.
Äran af den blodiga dagen vid
Scheriden tillkom ock i främsta
rummet legionen. Arabernas position, som
Mac-Mahon gifvet order att storma, var
utomordentligt stark. Bourbakis
an-fallskolonner, 54:de linieregimentet och
2:dra Zouavema, kommo icke längre
än till foten af bärget, där de
nedslo-gos af arabernas mördande eld. En
bataljon af legionen lyckades då taga
ett värk på arabernas högra flygel och
därifrån upprullade de hela ställningen.
Under Krimkriget utvecklade
legionärerna samma egenskaper, köld och
oförväget mod, som redan i Afrika
gjort dem ryktbara. I slaget vid Alma
täflade de på nytt med Zouavema,
deras gamla rivaler i afrikanska armén,
och Canrobert, som såg legionen
manövrera lika noggrant i elden som
förr på exercisplatsen citerade henne
på arméns dagorder som ett mönster.
Vid belägringen af Sebastopol togos ur
legionen dessa »enfants perdus»,
hvil-kas djärfva och oväntade angrepp
gjorde så mycken skada åt de
belägrade. Ryssame kallade dem
»läder-magarae», emedan de till åtskilnad från
de öfriga franska truppoma buro
kolossala patronväskor af gammal modell i
bältet. För att belöna dem för deras
tjänster naturaliserade Napoleon III i
massa de legionärer, som kämpat vid
Alma, Inkerman och Sebastopol. Denna
belöning är än i dag måhända den,
hvarpå legionären sätter mästa värdet.
Under italienska fälttåget bildade
zouaver och legionärer tillsammans en
division under befäl af general
Espinasse. Tillsammans slogos de ock vid
Magenta. Denna by togs och återtogs
sju gånger af 2:dra främlingsregimentet
och 2:dra zouavregimentet, hvilka äfven
Mac-Mahon i sin rapport till käjsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>