Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag hade redan saken klar för mig,
och jag väntade endast på att man
skulle komma och begära mitt råd.
»Hvad vi behöfva», sade jag, »är
en kvinnlig predikant. Hon kommer
att väcka uppseende och taga vinden
från den baptistiska väderkvarnen, och
om hon dessutom ser bra ut, hvilket
hon bör göra, så vill jag slå vad om
— det vill säga, jag påstår — att det
inom fjorton dagar inte skall finnas en
enda sittplats i den gamla
metodistkyrkan. »
»Men hvad ska vi göra med gamle
d:r Brewster?» frågade en af
diakonerna. »Han har predikat för oss nu
i fyrtio år, och det förefaller mig inte
vara riktigt rätt att sätta honom på
bar backe.»
»Nej, det är mycket rätt», svarade
jag. »Vi ska ge honom afsked med
pension, hvilket han säkerligen med
nöje tar emot. Hvad den kvinnliga
predikanten beträffar, så har jag just
hvad vi behöfva, åtminstone vet jag,
hvar hon finns, och äfven huru mycket
vi få punga ut med för att få henne.
Hon kommer mycket gärna för samma
lön som vi betala d:r Brewster, och
om hon inte fördubblar värdet på
bänk-hyran inom sex månader, så skall jag
betala skillnaden.»
Kyrkorådet var villigt att följa mitt
råd, och inom loppet af några dagar
hade d:r Brewster lagt in om afsked
med halfva sin’ aflöning i pension;
kyrkorådet hade skickat bud till Rev.
Matilda Marsh och erbjudit henne
platsen som predikant, och flickan,
som fann aflöningen tillfredsställande,
antog den.
Hon var endast omkring tjugufem
år och så vacker som en målning, då
hon stod på predikstolen i sin svarta
sidendräkt med en smal, hvit halsduk,
ungefär sådan som edra prester bära.
När jag såg henne första gången, kunde
jag inte låta bli att känna mig ledsen
öfver, att hon inte gått in vid variétén
eller vid en cirkus, där hon skulle
gjort såväl sin som en förståndig
va-riété- eller cirkusdirektörs lycka. Som
dans- och sångartist skulle hon varit
värd godt sexhundra dollar i veckan.
Men kvinnor sudda alltid bort sina
talanger, när de ha några, och göra
precis motsatsen af hvad naturen ämnat
dem till.
»Miss Marsh var en magnet från
första stund hon kom. Som hon var
både ogift och vacker, så knep hon
naturligtvis ögonblickligen alla unga
män, och som hon lät förstå, att hon
gillade celibatet och att hon aldrig
under några omständigheter ämnade
gifta sig, så var äfven flertalet kvinnor
villigt att förlåta henne för att hon
såg bra ut. Och så kunde hon hålla
en första klassens predikan, och jag
anser mig verkligen förstå mig på
predikningar, ty jag innehade en tid en
agentur för tillhandahållande af
färdig-skrifna predikningar åt prester, och jag
bragte aldrig en enda predikan i
marknaden, som jag inte själf hade läst.
Jag vill visst inte säga, att miss Marshs
predikningar voro hvarken för djupa
eller lärda. Men hvar och en vet,
att allmänheten ej vill veta af lärda
predikningar. • Hvad den önskar, är
poesi och patos, och miss Marsh hon
kunde haspla ur sig sådant, som hade
hon varit född och uppfostrad till
entreprenadpoet.
»Alldeles som jag hade förutspått,
kunde baptisterna inte uthärda
konkurrensen, då vi klämde till med vår
kvinnliga predikant. Deras prest
började gå på gymnastiken för att vidga
sin bröstkavitet och dymedels öka
styrkan i sina lungor, till dess han kunde
höras dubbelt så långt som förut, men
det var fåfäng möda. Hans
församling vardt allt glesare vecka efter vecka,
och medan vår kyrka var proppfull,
föll bänkhyrorna i hans så lågt, att de
icke förslogo till hans aflöning en gång,
för att nu icke tala om andra
nödvändiga utgifter. Några af de yngre
fortforo ännu att hålla sig till honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
