Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snart femhundra dr sedan hädansofna
drottningen — naturligtvis in effigie — till de »sälla
jaktmarkerna» på ön Hven, där högstdensamma
skulle komina att, efter ultramodäm förebild
från yankee-landet, tjänstgöra som fyrbåk —
månne älven för politiska fiskarskutor?
Med all vederbörlig respekt för denna danska
furstinnas framstående egenskaper står hon dock
för oss svenskar i minnet främst som
skapa-rinna af Kalmarunionen och alltså som
inle-darinna af och symbol för en, hvad Sveriges
historia vidkommer, ovanligt lång olycks- och
fömedringsperiod, hvai$ enda eller åtminstone
mast framträdande ljuspunkter äro minnena af
Engelbrekt, Sturarne och Gustaf Wasa, d. v. s.
just de män, som gjorde de största insatserna
för afskuddandet af det danska oket. Nej, det
har redan dragits försorg om synnerligt
lämpliga statyer för det sydligaste Sverige: Karl
X i Malmö, Karl XI i Karlskrona och Måns
Stenbock i Helsingborg. Det ligger nog
symbolik, om ock oafsiktlig, i detta klöfverblad —
god svensk symbolik.
Det kan ej nekas, att det ligger
sanning och framförallt god fosterländsk
stämning i hvad han här säger; det
synes ock bäst däraf, att det väckt
uppmärksamhet samt kommit åtskillig
förargelse åstad. Några tidningar hafva
kifvat om det rent politiska i frågan,
hvarvid en till följd af nedärfd och
häfdvunnen vana naturligtvis ställt sig
på dansk sida; andra och i synnerhet en
hafva, lämnande denna synpunkt åt sitt
värde, tagit Margareta-statyn och
platsen för densamma om hand, delvis på
ett spydigt och obändigt sätt. Komme
en sådan att resas, ej blefve dess plats
på k. operans tak, utan helt visst på
någon Hvens udde, och drottningens
ansikte vändes nog — en triumf för
Danmark, en ytterligare nesa för Sverige
— mot Seland, och . . .
Det finns emellertid en förklaring
för detta, och F. pointerar den äfven
drastiskt skarpt. Den länder ingalunda
svensken till heder; det är
national-lytet att ej ha annat än
undfallenhet att sätta mot andras tilltagsenhet;
att i alla väder och skiften vara lika
gentil och gästfri, äfven mot oinbjudna:
att städse vara svag för det främmande
sminket hällre än att tvätta bort det
och visa de egna dragen, vore de än
så väderbitna och kärfva. Detta lyte
är ej blott förklaringen, det är ock
enda ursäkten för förfäktandet af de
sista dagarnes rörelse på
skandinavismens område, den ensidigt
danskt-svenska, ty att norrmännen skulle
biträda den, blir svårt inbilla någon.
Men lämnom åt glömskan det
politiska; det blir i alla händelser en
frätande och skrikande rostfläck på den
nordiska samhörighetens eljest hvita duk.
* *
Det kan tyckas underligt, att så
mycket politik fått utgöra inledning
till en uppsats i en bokförläggarefråga,
men man må ej förvåna sig däröfver,
då man af allt märker, att F. är en
orädd, polemisk men framförallt sitt
fosterland uppriktigt älskande man.
Politiken hade kanske ändock fått fara
och vara, hade han ej på båda
vägarna kommit till samma nedslående
resultat: nationallytet som orsak till det
förflutna och det närvarande; just
härigenom har han lyckats gifva mera
styrka åt sin framställning, skarpare
pointera dess syfte.
Danskarna ha under långa tider
upp-trädt ekonomiskt exploaterande inom
våra landamären, hvarom isynnerhet
Malmö och Skåne ha mycket att
förtälja. De ha sträckt tentaklerna allt
längre ut och omkring; nu senast hota
de att tillegna sig herraväldet öfver
den svenska bok- och särskildt
tid-skriftsmarknaden. Man behöfver blott
ihågkomma den i svensk dräkt
framträdande Allers familjejournal, som
öf-verlefver och tagit lifvet af mer än ett
svenskt liknande företag och detta
oaktadt F:s karakteristik af densamma
slår spiken på hufvet: ». . . Allers
familjejournal med dess — för öfrigt
vackra eller åtminstone ’söta’ — tyska
klichéer, dess öfversatta romaner af
femte rang, dess aldrig sinande
’fixe-ringsbilder’, och sista sidans obligata
’idiotismer’». Namnen på de andra
qvasi-svenska bokprodukterna äro lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
