Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCIOPTIKONBILDER FRÅN PARIS ÅR 1900.
AP KAJ BRUSE.
III.
»EXPOSITION ROD1N.»
"Cör konsten har det beredts stor plats
å väldsexpositionen. I det
praktfulla och kolossala palatset vid
Champs-Elysées rymmas mångtusende taflor och
i dess höga, glastäckta hall stå tätt
intill hvarandra hundratals skulpturvärk.
Alla civiliserade nationer äro med i
täflan.
Men Frankrike har för egen del
tagit större utrymme än hvad det har
upplåtit åt alla de andra tillsamman.
Och ändock tyckes det icke ha varit
nog för den franska konsten.
Rodin har sin egen utställning.
Den hör icke till den stora
världsexpositionen, fast den öppnades
ungefär samtidigt och är belägen strax
utanför, vid place de T Alma.
Inrymd i en nyuppförd, enkel byggnad,
nästan utan några som
hälst ornament, är
ut-ställningshallen lika
anspråkslös, utan
dekorationer, halft påminnande
om en kal atelier. Och
här — där alla
konstälskare, som denna som
mar besökt Paris,
kanske tänkt att riktigt få
lära känna Frankrikes
berömdaste skulptör, —
här saknas hans främsta
arbeten.
Därför är det blott och
bart vänsmickrande
öf-verdrift, då man (t. ex.
i la Chronique des Arls)
talar om Exposition
Rodin såsom om något
enastående i alla länders,
alla tiders konsthistoria.
Det är som de ifriga
förståsigpåare, hvilka luras eller lura sig
själfva för att få räknas med bland
»de förfinade», beslutat att, kosta hvad
det ville, trumpeta och slå på trumma
så dånande hårdt, att ingen opposition
månde höras. Ja, kanske man t. o. m.
gör det i fosterländskt syfte.
Jag börjar nämligen mer och mer
luta åt den åsikten, att Frankrike, som
måste se att i våra dagars lifliga täflan
det stora grannriket, fiendelandet,
Tyskland, i flera fall klättrar upp på den
piedestal, där förr Frankrike stod
ensamt, ej vill gifva sig någon ro förr
än det med rätt eller orätt tillvunnit
sig sin gamla allenahärskande plats.
Att den modärna musikens heros ännu
står oöfvervunnen, det kan Frankrike
finna sig i; men jag vill erinra om,
att äfven på det dramatiska området
har Tyskland lyckats eröfra en sådan
ställning, att det var säkert icke blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
