Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hur skulle detta monster kunna
bli mottaget och uppställas på en
offentlig plats i Paris? Det var Balzac,
man ville ha. Och om skulptörens
vänner äfven tala högt om hvilket
djärft och kraftigt arbete statyn är, —
att det är Balzac, menar väl ingen.
Visserligen har Rodin måhända velat
följa Lamartine, som säger att den
mo-därne Shakespeare — det var som
bekant Taine som gaf Balzac det
namnet — »såg ut som ett element»;
men han har alldeles icke lyckats få
fram vare sig något obändigt kraftigt
eller storslaget intellektuellt, utan
huf-vudsakligen något otympligt, hvilket är
något helt annat.
Lika litet har han träffat det rätta
i Victor Hugo-monumentet; trots detta
står så ofantligt mycket högre, är mer
poetiskt inspireradt och vackrare än
den bild, Rodin velat resa öfver
honom, som först och sist lefde i sin
egen skapade värld, Coptedie humaine ’s
lidelsefulle och fantasirike diktare.
Långt mera förtjänt än
Balzacstatyn af att vara
bekant och omtalad är
Ro-dins stora grupp: borgarne
från Calais. Barfotade,
blott iklädda skjorta, med
snaran om halsen, så
berättar historien, trädde de
hjältemodiga borgame, för
att rädda sin fädernebygd,
i konung Edvards af
England läger. Det är deras
sorgliga vandring dit, som
skulptören skildrar, alltför
Strix-karikatyrartadt
kanhända, men med en
underbar kraft samt förmåga
att uttrycka rörelsen hos
de gående figurerna.
Denna djärfhet att bryta
mot det heliga budet, att
skulpturen framfor allt
kräfver lugn, är ett
karaktäristiskt drag hos Rodin.
Se blott Perseus-gruppen!
Hjälten, som nyss lyckats
döda den förskräckliga,
vingade jungfrun, håller
med båda händerna det
afhuggna hufvudet framför
sig, medan han hoppar och
dansar i jubel. Om man
också finner ämnets
behandling rent ut sagdt tillgjord, så
måste man dock beundra den vilda fart
som uttryckes i hufvudfigurens stojande
glädje . . .
Till sist en liten reflexion. Att
endast, för att en konstnär skall vara
stor, prisa allt, hvad han gör, det är
lika orättvist som löjligt. Och ingen
opartisk, som besökt Exposition Rodin,
PUVIS DE CHA\ANNES, BYST AF RODIN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
