Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädgården med dess för solen
ogenomträngliga kastanjehvalf, dess kolonnader
med sittplatser för 1,000 personer och
hvarje bänk fullsatt, endast härifrån
skulle ett jämnstarkt, söfvande sorl stiga
upp till dig genom ditt vidöppna fönster.
Och snart skulle husets vänliga
trotjänarinna sakta smyga in och på sin
breda »schläser»-dialekt tala om, att
nu vore doktorn — »unser lieber lieber
Doctor» — ofördröjligen att vänta.
Han bor ju också »in nächster Nähe»;
om du förmår resa dig litet i sängen,
kan du blicka rakt ned till fönstren
i hans unga hem; där ser du hans
vattenkuranstalt, men du ser också,
hvad du minst af allt väntat dig här
i Riesengebirges sköna dalgång, en
»liten bit Sverge», där ditt fosterland
älskas och äras, där svenskar äro de
käraste gästerna och där redan
åtskilliga af dina landsmaninnor funnit hälsa
och krafter. Redan — ja, ty endast
ett par år har doktor Klaus i denna nejd
Öfvat sin stora, välsignelsebringande
verksamhet.
Och nu kommer han själf in till
dig. Du tycker, att han medför åt dig
en hel värld af solsken, värme,
lifs-mod. Det strålar ut från hela hans
väsen. Och du inser, att orden »unser
lieber lieber Doctor» ej voro tomma
ljud. Den mannens mäktiga panna*
bär genialitetens prägel och i hans
ögon lyser människovännens godhet.
Outtröttlig är han vid din sjukbädd,
natt och dag lindrande kvalen, lifvande
modet, med snabb blick uppfattande
arten af det onda.
Och sköterskan, som han sändt dig,
»die kalte Tante » med sitt
vattenämbar och »der grosser Wickel»,
småler och säger: »ja, er ist gut, aber
unsere Frau Doctor — nee, sie ist, ’ne
Frau! Sie ist beinahe eben so gut
Artzt wie den Herrn Doctor selbst —
und sie ist ja auch ’ne Schwedin!»
En vacker dag knackar det på din
dörr, och in träder hon, Hermsdorfs
stolthet, denna unga »fru doktor», som
följer sin man på sjukbesöken, är hans
assistent och högra hand. Huru ofta
skall du ej genom ditt fönster där få se
dem, tidigt på morgonen, sent på
kvällen, i ur och skur, skynda ut från sitt
hem, arm i arm, uäder samma paraply,
för att ila till någon lidande i byn
eller omnejden. Ty att lindra, att
hjälpa, att trösta — däri äro de båda
lika.
Nu står hon vid din bädd med
blommor i handen och ler emot dig med
klara, strålande mörkgrå ögon, unga
fru Klaus, snart din kära »Schwester
Margaret». Och bakom henne lysa
hennes makes ögon af stolthet och
ömhet; »ja, sie ist lieb», hviskar han i ditt
öra som svar på din tysta blick. Och
»Schwester Margaret» byter med öfvad
lätt hand omslagen, hon ordnar din
bädd och fuktar dina torra läppar med
det iskylda vattnet — som sjuksyster
har hon lärt älska den sjuke, men
redan långt innan dess älskade den
unga flickan tanken att ägna sitt lif
åt andras hjälp och vård. Vackra
unga Schwester Margaret, jag vet, att
mången stackars lidande varelse
välsignar din mjuka hand och dina goda
ögon. Också jag har gjort det.
Snart %sitter hon vid din sida, stryker
ömt din heta hand och berättar med
sin låga röst och på sin litet brutna
svenska om sina barndoms- och
ungdomsår i Sverge, dit hon som
fader-och moderlös från Tyskland kommit
i fränders vård. Längtan att vara
verksam och nyttig förde henne ut i de
stora städernas, i Londons och Chicagos
sjuksalar. Och nu är hennes dröm
att i det egna hemmet i det egna tyska
fosterlandet bygga upp »ett litet Sverge»,
att äfven svenskar skola finna vägen
till hennes skicklige makes
Wasser-heilanstalt.
Det är den gemensamma kärleken
till de lidande, som först sammanfört
detta unga läkarepar. Ty hur starkt
intryck du än röner af doktor Klaus
såsom en af de utvalde, såsom en läkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
