Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man och bjöd till att låta förargad.
— »Han gamla gubbrackam!»
»Du sa du på den tiden», pikade
gubben.
»Ja mycke’ dumt ha’ en gruet» . . .
»Ja, ja, dä’ va’ kanske dumt att
int’ dä’ giftas ble’ åf» . . . sade
gubben sakta och vemodigt samt tvingade
gumman att se sig i ögonen.
»Dä’ ä’ långese’n de’», mente hon
och tog i håll med riset på nytt.
»Ja’ va bara törpardräng ja’, å’ du va
prostpiga gubevars, det gick int’ förstås.»
»Men gifter ble’ du», fräste
gumman till.
»Å* du me.»
»Men döa ä’ dil» . . .
»Å vi gå’la snart efter» . . .
»Vi gör väl de», men backarna här,
å’ träna, å’ stenarna, å’ »spökbärge»
därinne å alltehop där vi träftes i
ungdomen, då vi int’ va så fula å
tann-lösa som nu, dä står kvar dä’ ändå.
— Ja’ tänkte på dä’ då ja’ såg däj
liggan’nes i snön ...
»Ja, unga blir vi allri mer*, sade
gumman vemodigt. »Ja’ ska väl dö i
min stuga ja’, snart* . . .
»Å’ ja’ på fattistugan.»
»Ja, dö’ ä’ int’ rolit.
»Hå, hå . . . nej gu’ nå’ en. —
Men dä’ ä’ rolit att träff nån af di
gamle iblann», sa,dt gubben rörd. —
»Däj ha’ ja’ kommi* ihåg ofta. Om
vi blett gifta, ha ja tänkt, så kanske
dä varit bätter.»
»Du ska’ tänk’ på di döa!» manade
gumman, »gubben min va’ bra».
»Mi’ gumma mä’, signe henne. —
Men om de vari’ du» . . .
»Prata nu inte Lars», svarade
gumman och byltade in de sista kvistarna
i repet och skulle hjälpa sig öfver
diket med knippan.
»Ja’ ska’ hjälpa däj», sade gubben,
och så ryckte han upp knippan på
vägen och tog gumman i handen och
drog henne efter.
»Dä’ ä’ bra ris», sade han.
»Åhja, godt för någe», sade
gumman, »men nu ska’ jag hem».
Och så räckte hon honom den
skrumpna handen, se’n hon fått
knippan på ryggen.
»Ajjö» sade hon.
»Ajjö», sade han efter, liksom
ursäktande tillade han:
»Sir du, att dä’ va’ buskarna här,
där vi träfftes som unga, som påminde
mäj om alltihop» . . .
Hon nickade så vänligt hon kunde
under risbördan, så nickade han
tillbaka igen och så gingo de sakta med
snubblande steg åt hvar sitt håll.
SOMMARMINNE.
Hafvet jag minns det vida, där vågor gå,
ilande, aldrig hvilande
sökande som af längtan brinnande,
aldrig hinnande
sin drömda himmels vackra blå.
Kväll jag minns med sjunkande sol vid västerns rand,
allting sof, och vågen också
grät sig till ro vid klippig strand.
Himlen hvälfde sig djup och blå
öfver slumrande värld som somnat från strid och larm;
vågen i drömmar låg om landet hon aldrig skall nå,
stilla låg och gömde i egen barm
sin drömda himmels vackra blå.
Erik Lagerkrans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
