Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreställningen för dramatiska teaterns
räkning gafs i Gefle den 8 juni. Vid
ankomsten dit möttes vi af August Lindberg och
fru Johnsson, hvilka just
i samma vefva landstigit
efter resa pr ångbåt från
Stockholm. Lindberg
visade stolt August
Strindbergs så lydande
telegrafiska tillåtelse: »För
artisternas egen turné begär
jag ej någon ersättning.»
lEk Nobelt skulle jag tro!
v Eller hur? Strindberg är
alltid så där — sa’ Lindberg. Och jag
kan försäkra att Lindberg i en hast
trollade fram ett sådant rägn af andliga rosor
öfver den märklige skriftställaren, att denne,
om han varit närvarande, skulle ha kännt
sig förflyttad till någon förtrollad trakt,
»där allt är härlighet och prakt och där
luften susar af mäktiga andars vingslag».
Skånberg hade rätt. Gefle är en riktigt
fin teaterstad. Strindbergs stycke hälsades
på dess stora och tidsenliga teater med ett
förstående intresse af en mycket talrik
åskådareskara. Det är inte många år sedan
man rent af var rädd för att besöka Gefle,
det hade blifvit en trosartikel att de
»troende» i samhället hade en så afgörande
majoritet att det knappast fanns en
handfull teaterintresserade personer i
minoriteten. Och nu! För hvarje år växer den
staden till sig. Alltid vänskap och
välvilja mot dem, som hafva något att
prestera på teatern! Hvadan denna
förändring? Jo, när gärdet tycktes upprifvet, då
teatern darrade på sina grundvalar och
det var fråga om att låta frälsningsarméns
basuner draga där in och låta förödelsens
styggelse blifva ståndande på ett heligt
rum, då stod där i staden upp en ung
man, som lågade af hänförelse för
männi-skoframställningens underbara och
märkliga konst. Mannen var bildad. Han
besatt smålänningens sega kraft. Han tog
sig en missionärs uppgift an. Hvarje
prestation gjorde han till föremål för
omnämnande i den tidning, Gefleposten, där han
nu i snart 12 år värkat. Och han skref
sä att han fick publiken med sig. Alla
hans recensioner lästes om och om igen.
Han satte lif i spelet. Och
Gefle tog med hvarje år som
gick upp sig. Och nu är
den staden en riktigt finfin
teaterstad. Carl Björnberg,
så är den unge
teaterförstående journalistens namn,
har fått mark under föttema.
Han tycker om Gefle och
Gefleboma, och de löna ho-
nom med samma hjärtemynt. Det har blifvit
ett talesätt, som har grund för sig, att det
just är rätt marscheradt att börja en turné
eller ett företag, som afser landsorten, i Gefle,
därför att man är viss, att för den händelse
man värkligen har något att visa, det blir
bedömdt på ett inträngande och om
värk-ligt förstående vittnande sätt. Vi hade
också alla skäl att rosa marknaden i Gefle,
icke minst därför, att det omdöme och det
intryck, som följde oss från Gefle, i viss
mån blef bestämmande för hela turnén
och dess resultat. Här må dock erinras
att turnéns piéce de résistance utgjordes
af Strindbergs »Brott och Brott», som hade
ett stadgadt rykte både från hufvudstaden
och södra Sverige, men man må å andra
sidan icke förglömma, att norrlänningarna
ha sitt hufvud för sig ock att de icke äro
böjda för att antaga något på grund af
främmande magistrars auktoritet. Häldre
göra de då dumheter.
Programmet för första föreställningen i
Gefle för vår egen räkning upptog
Björnsons dikt »Bergliot», af fru Lindberg fram
förd till orkesterackompagnement. »Stor
i skröplighet» samt största delen af fjärde
akten ur »Brand». Resultatet var i allo
tillfredsställande. Den 10 gåfvo vi
återigen »Brott och Brott» inför en mycket
talrik publik. Det vill just inte säga så
värst litet, att midt under sommarens
första vackra dagar gifva samma stycke 2
gånger på tre dagar och ändå hafva
fördel af mellandagens tredje representation.
Dagen därpå spelade vi »Brott och Brott»
i Söderhamn, hvarest publiken och
inkomsterna voro skäligen minimala. Vår visit
i detta samhälle blef också fransysk. Vi
anlände en half timme före
representationens början och gåfvo oss omedelbart
efter densammas slut af till Hudiksvall
med särskildt förhyrd ångare. Supé
ombord. Vackert väder. En härlig norrländsk
sommarnatt. Godt humör. Fröjd i hjärtan
vid pokaler. Den, som ville, fick sofva.
Vi tvingade aldrig någon. Hudiksvall är
sedan gammalt en välkänd teaterstad.
Publiken där är både tacksam och intresserad.
Man får åtminstone aldrig där höra någon
retsam önskan efter något
muntert, i fall man ger ett
stycke med allvarlig innebörd
eller tvärtom. Den tume- /
rande teaterledaren har all- j
tid att påräkna ett varmt l
stöd och effektivt bistånd af <
Hudiksvallspostens redaktör
Axel Lidell, som är en
gammal vän af den dramatiska
konsten och dess idkare. Kunde han endast
på sin ort genomföra den reformen, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
