- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
731

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med saker och ting, som vår samtid
har skapat och något för vår tid
karaktäristiskt, vi ha förmågor nog bland
arkitekter, samt andra konstnärer, som
ha tillräcklig uppfinningsförmåga att
försöka leda det hela in på nya vägar till
skönhet å detta område.

Jag tänker att om någon skulle få
den ljusa idéen att vilja samla på diverse
konstindustriarbeten t. ex. möbler eller
hvad det vara må, från denna mellantid,
skulle han erhålla en samling af de
vanvettigaste, fula tingestar, man kan tänka sig.

Bland annat de där stora
salongs-sofforna med utskurna kamelpucklar på
ryggarna, omgifna af så kallade »emraor»
klädda i siden och plysch med fransar
nedomkring, dessa stående på hvar sin
sida om ett osmakligt omeradt
salongsbord med sin cuiverpolilampa — se
där en liten bråkdel af allt det fula,
som skulle erhållas till en samling.
Hvad jag däremot tycker är alldeles
berättigadt, är att samla på de äldre
arbeten, som finnes kvar från »de gamla goda
tiderna* och därigenom bevara åt
eftervärlden dessa gamla minnen, som blefvo
som vänliga tomtar i ens hem, men
vare det nog sagt om detta.

Jag önskade som så många andra,
som skrifvit och talat i
konstindustri-frågor, att vår t ds ungdom redan i
skolan finge Jära sig hvad skönhet är, eller
att skilja på vackert och fult, ty redan
då skulle det unga sinnet, som är
mottagligt för alla intryck, kunna väckas
och sedermera uti lifvet kunna tillägna
sig af allt det sköna som där finnes.

Om man studerat den nyss afslutade
utställningen i Paris, vet man hur
kraftigt man nu arbetar för att höja
konstindustrien i alla land.

Frankrike, som i mycket varit
föregångare för nya riktningar, är det äfven
nu, tack vare dess fina odlade smak
samt dess folks medfödda intresse för
märkliga rörelser inom den kulturella
utvecklingen.

Det var ett land representeradt å
utställningen, nämligen Österrike, som

på möbelindustriens område utvecklade
en ovanligt gedigen och nobel smak,
där de olika tingens form, samt valen
af de dekorativa hjälpmedlen, användes
med konstnärlig måtta och fulländning.

Jag skulle vilja ha denna utställning
här för att visa hvad jag vill framhäfva,
nämligen att en möbel, eller hvad det
vara må inom konstindustri, ej behöfver
pålassas med en massa onödiga
detaljer på en ytterform, som är otymplig.
Här har man i dess ställe låtit ytorna
komma till sin rätt, samt gifvit
ytter-formen en fin karaktär och genom
sam-värkan mellan dessa faktorer erhållit
ett förtjusande helt, tillökadt med några
detaljer för att göra afbrottsvärkan och
afsluta det hela.

Det var deras enkelhet, som tog mig
med storm, utan något krimskrams vare
sig här eller där. Det är just
nobelheten i en konstmöbel, eller hvad det
vara må, som tjusar ens sinne, man
finner just det nobla i det enkla och
diskreta. Här har man länge trott, att
ju mer man öfverlastat ett
konstindustriföremål, af hvad slag det vara må,
ända upp till bräddarna så att hela
formen skylts, dess mera nobel är man.
Tvärtom, det är bara braskande med
påhängt bjäfs.

Men för att nu återkomma till hvad
jag ursprungligen ville hafva sagt med
denna epistel, det behöfs renodlas
mycket här i landet vis å vis vår
konstindustri ty vi har svåra utväxter på den
och gamla baciller att utrota, men
framförallt de, som komma från utrikes ort.
Äfven inom textilkonsten fordras mera
enkla, stora linjer. Men vore det litet
mera samarbete mellan publik och
konstnärer, skulle man ju kunna komma till
mycket goda resultat. Likaså är att
hoppas att sinnet för det sköna vaknar, att
man får ögonen öppna för det enkla och
nobla, samt att man icke, som nu är
fallet, låter hänge sig åt smaken för
sammet och guld dråsande efter väggarna, ty
enkelheten passar mera för våra
lynnen, vårt land och våra boningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0739.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free