Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖDANS LÖN.
Skiss ak HENNING BERGER.
T tretton år hade Fridolf Larson varit
bokförare och kassör på ett
ångbåts-kontor i Chicago. I tretton år hade
han hvarje dag stått vid sin höga
pul-pet och skrifvit och präntat i de stora
böckerna, räknat och summerat, växlat
mynt och utbetalt löner. Han hade
lärt sig att trifvas i det stora främmande
landet och att hålla af det arbete han
utförde. Med en pietet, som nästan
värkade öfverdrifven, skref han sina
långa veckorapporter och
passagerarelistor, hvilka skulle sändas till
hufvud-kontoret i New York. De voro de
sirligaste och klaraste det stora
kompaniet emottog och blefvo till ordspråk
för ordentlighet i uppställning och
utförande. »Korrekt som Larsons
Chica-gorapport», brukade de unga
bokhål-larne säga nere i New York.
På slaget åtta infann sig hvarje
morgon Fridolf Larson. Han hängde sin
rock och hatt ordentligt i klädskåpet,
alltid på samma hängare,.så tände han
sin elektriska lampa, ty hans pulpet
stod i ett mørkt höm, och därpå
öppnade han det stora kassahvalfvet. Han
vred och vände på metallknappen, som
skulle öppna det konstiga låset, och
mumlade de bokstäfver och siffror,
hvilka bildade nyckeln till patentdörren,
som hade de varit en trollformel. När
så ändtligen efter vissa vridningar och
slag till höger och vänster och så till
höger igen, riglar och bommar skötos in och
lyftes af och den stora järndörren gick
upp, bar Larson ut de tunga böckerna,
ett helt dussin af dem. Sist af allt
tog han försiktigt ned kassaskrinet från
hyllan och ställde det högtidligt midt
framfor sig på pulpeten. Därpå tittade
han efter om hans gamla laddade re-
volver låg på sin plats i högra lådan.
Och sedan var han färdig för dagens
arbete.
Så stod han där i skjortärmarne och
knåpade och adderade. Han räknade
ut växelkurser och bokförde biljätter
för alla tre klasserna på den stora
at-lanterlinjens tio båtar. Fort gick det
nog icke, rfien ordentligt gjordt blef
det, och alltid var det färdigt på
bestämd tid. Ty hällre än klicka med
en rapport till lördagens första östra
post, satt Larson kvar om kvällarna,
och ofta hade husets nattvakt sett hans
lampa ensam brinna långt in på
nätterna.
Klockan tolf satte Larson åter in
sitt kassaskrin och stängde den stora
dörren med det märkvärdiga låset. Han
drog på sig sin rock och gick ut »till
lunch». Detta mål intog han alltid på
samma plats, en af Kohlsaats stora
bil-lighetsrestauranter, där allting kostar fem
cents. Han trängdes med två tusen
människor kring de långa smala diskarna
tills han kunde få sjunka ned på en af
de små runda, golffasta stolsitsarna, och
kasta i sig hvad den svettdrypande
negern i hvit kostym slängde fram.
Bordsgranname armbågade honom, ty
det var trångt om utrymmet, och
diskkanten klämde hans bröst. Kaffet var
kokhett och brödet som en degklump,
men allt måste gå fort ty bakom
honom väntade femton personer på hans
plats. På tio minuter var han färdig
och så trängde han sig ut igen. Till
klockan ett kunde han vara ledig, och
stundom promenerade han omkring på
gatorna och tittade i de stora
butikfönstren. Men för det mästa dref
honom en hemlig oro genast tillbaka till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
