Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I bjärt motsats till de
mi-Missnöje bland nistäriella försäkringarna
unde engelska der valstriden, att kriget vore
trupperna, slut, står nu en proklamation,
som drottning Victoria ställt
till hjälptruppernas — frivilliges, milisens,
yeomanrys — lojalitet och patriotism. Det
är nämligen icke utan, att i denna del af
den engelska armén i södra Afrika stort
missnöje råder, som till och med gifvit
sig luft i en början till revolt bland de
anglosachsiske frivilliga från Kap, som
kallas general Brabants kavalleri. Dessa
trupper af andra rangen klaga, att då de läto
värfva sig för den tid kriget skulle räcka,
en fälla, så att säga, sattes för dem och
att de kvarhållas under fanorna äfven fastän
det icke längre är fråga om egentliga
krigsoperationer, utan endast om en
oändlig rad polis- och bevakningsåtgärder.
Under sådana omständigheter har man i
London funnit lämpligast att afstå från att fira
lord Roberts hemkomst med ettTeDeum.
För öfrigt synes den gamle generalen icke
kunna fritagas från fel i sin strategi, fel,
till hvilka hans regerings politik för öfrigt
icke är utan skuld, men som brakt den
engelska armén i en svår och farlig
belägenhet. Den befinner sig nämligen
inskränkt hufvudsakligen till ett visst antal
orter, af hvilka Pretoria, Johannesburg och
Bloemfontein äro de förnämsta, och från
dessa behärskar den den kringliggande
trakten, så långt som dess artilleri når.
Härtill kommer, att den endast kan
provianteras från Kap på de båda långa
järnvägslinjer, som därifrån leda till
ändpunkterna. Men mot dessa linjer rikta
boers sina anfall, och de kunna med
framgång förstöra något stycke af de flera
tusen kilometer långa linjerna, för hvilkas
bevakning engelsmännen måste splittra sina
krafter.
Offer för den engelska
ar-Lord Wolseley. méns motgångar under
krigets första skeden har den
engelska arméns högste befälhafvare,
fältmarskalken, viscount Wolseley of Caire,
blifvit. Från den i december förlidet år
måste han lämna sin plats åt general
Roberts, som för närvarande är engelska
folkets idol och ->den, som skall görat».
Liksom lord Roberts är lord Wolseley
irländare, och liksom denne har han gjort sin
första lärospån i den indiska armén;
därefter deltog han i det
förskräckliga*Krim-kriget, bekämpade seapoysupproret och
kufvade 1870 den revolt, som i Kanada
gjordes af de indianska mestitserna, de
s. k. bois brulés under Louis Riel. Hans
organisationstalang och den skyndsamhet,
med hvilken han kufvade upproret, för-
skaffade honom befälet öfver expeditionen
mot aschantis; expeditionens framgång
gjorde honom till baronet och inbragte
honom en dotation af 13,000 pund sterling.
Sedan dess var sir Garnet Wolseley den
mest framskjutna officer af den unga
skolan, som användes till allt möjligt: krig,
underhandlingar och förvaltningar i
Sydafrika, Natal, på Cypern. Då Arabi
Pa-scha höjde upprorsfanan i Ägypten blef
generalmajor Wolseley befälhafvare förden
expedition, som utsändes mot honom, och
vann den lätta segern vid Tel-el-Kebir,
hvilken åter inbrakte honom en vacker
pänningbelöning och gjorde honom till
peer och viscount. Därmed var det
emellertid slut med hans framgångar, men icke
med hans rykte. I spetsen för den
expedition, som skulle undsätta den i
Khar-tum af mahdins skaror belägrade Gordon
Pascha, misslyckades han och kom två
dagar för sent för att rädda Khartum
och Gordon; han kan härvid icke
fritagas för åtskilliga misstag i expeditionens
organisation, misstag, som lord Kitcheners
senare expedition tydligen ådagalagt. Lord
Wolseley förlorade emellertid för den skull
icke sitt anseende. Han hade fortfarande
en hög befattning i War Office,
utnämndes till högste befälhafvare i Irland och
slutligen 1895 till den engelska arméns
högste chef, sedan den gamle härtigen af
Cambridge tvungits att afsäga sig den
militärdiktatur, han utöfvat i mer än fyrtio
år. Man väntade af lord Wolseley
genomgripande och tidsenliga reformer inom
arméförvaltningen, så mycket mer som han
alltid i ord och skrift uppträdt såsom
reformernas förkämpe, men då boerkriget
utbrast, befanns, att intet gjorts, och nu
vände sig den allmänna meningen ifrån
honom. Vid sin afgång har han följts af
allmänt klander.
Vid samma tid som det
Presidenten engelska parlamentet
öppna-Krugers resa. des, samlade sig Kapkoloniens
afrikanders, d. v. s. holländska
befolkning till ett antal af 500 i den lilla
staden Worcester, som en försiktig regering
omgifvit med 1,500 man kanadensiske och
australiske frivillige och tio kanoner, en
vacker bild af hvad det blifvit af den fria
och lojala kolonien, sedan Chamberlain
fått makten. Regeringen skulle emellertid
icke erhålla anledning till våld;
församlingen, som på gammalt hugenottmanér
började och slutade med bön, iakttog
nämligen den mest mönstergilla hållning.
Intet upproriskt ord yttrades, men väl
fattades resolutioner om att södra Afrikas
intressen bjuda, att slut göres på ett krig,
som medför ohyggligheter och grymheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
