Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger den sina egna färger, befolkar den
med sina egna fantastiska figurer, och
intar därigenom en enastående plats
bland nutidens konstnärer.
Han har de gamla grekernas
uppfattning af naturen. I hvarje träd ser
han en dryad, i hvarje källa en najad,
alla skogar äro fulla af satyrer, alla haf
af sirener och tritoner. Skiner solen
en vårdag, dansa amoriner på ängens
blomstermatta; men är det höst och
stormen rasar och rägnet strömmar ned,
rider döden på sin svarta häst öfver
landet.
Det är därför som Pan, allnaturens
hemlighetsfulle gud, framför allt är det
väsen som han dyrkar.
Arnold Böcklin föddes den 16
Oktober 1827 i Basel. Han besökte
gymnasiet därstädes och genomgick dess
grundliga skola i klassisk litteratur —
något som sedan blef af stor betydelse
för hans konst. Därpå studerade han
på Diisseldorfs akademi under Schismer,
men kände snart leda vid
diisseldor-farnes officiella måleri och drog till
Brtisse), där han blifver starkt gripen
af de gamla mästarne, särskildt Rubens.
I Paris, hvarifrån han blef förjagad af
julirevolutionen, tog han djupt intryck
af Corot’s och Poussin’s konst, som
öppnade hans ögon för den ideala
landskapsmålningen. Två år senare finna
vi honom i Italien, där han i Roms
omgifningar gjorde studier. En
beställning på fem taflor till en villa i
Hannover, hvilket vållade honom stora
bryderier, i det att Böcklins konst föreföll
beställaren alltför förbluffande, förde
honom till Tyskland, där han genom Paul
Heyse introducerades i Miinchen hos
mäcenaten grefve Schack, som inköpte
hans första arbeten och sedan allt
framgent blef honom en trofast vän och
beskyddare. Genom dennes inflytande
kallades han 1858 till professor vid
Weimars akademi, men här trifdes han
ej utan drog efter få år åter till Italien
för att lefva fri endast för sin konst.
Södern lönade honom också hans
oegennyttiga kärlek. Den väckte hans
fantasi och gjorde den hundrafaldigt
fruktbar. I detta underbara land, midt
i denna natur såg han hednatidens
sagofigurer åt
erfödas. Genom alla
hans sinnen
trängde den
till hans själ;
och han
hörde den lika
mycket som
han
betraktade den.
Djupt
musikalisk som
han är
lyssnade han till
dess toner.
Roffåglarnes
vingslag, [-sångfåglar-nes stämmor,-]
{+sångfåglar-
nes stäm-
mor,+} vindens
sus i träden,
böljornassorl
I BYSMEDJAN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
