Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågar flickan hur fågeln mår, svarar
hon blott hviskande. Man skulle nästan
kunna tro, att hon hörde honom
berätta hvad som fattas honom, hvarför
han är så stilla och undergifven,
hvarför han längtar efter att få dö.
Om en stund kallar hennes mor på
henne. Meli hör på rösten att det är
stor glädje å färde, hon springer in
med glad förväntan, strålande ur de
små, bruna ögonen. Och därinne står
en grannkvinna med en stackars
kyckling, som brutit af sig ena benet. Det
är en liten, gul dununge, bara några
dagar gammal, och han kan alls ej gå.
Kvinnan hade funnit honom liggande
hjälplös på marken, och man hade måst döda
honom, om ej Meli funnits att tillgå.
Den lilla flickan skrattar, detta är
ju den enklaste sak i världen. Hon
tar den lilla kycklingen mellan sina
konstförfarna händer och botar skadan
på ett par ögonblick med ett par stickor
och litet garn. Hennes mor och den
främmande stå bredvid och ge akt till
hur de magra fingrarna handtera de
enkla redskapen. Och för en gång
glömmer grannkvinnan bort flickans
svaghet och oformlighet för att rätt
uppriktigt beundra henne.
Men Meli skyndar ut till
kanariefågeln för att sitta och vakta på honom.
Om en stund kommer hon in till sin
mor helt blek och berättar, att fågeln
kvittrat en smula, och att den hoppat
öfver till en annan pinne. Kanske
han blir frisk nu. »Tror mamma, att
han blir frisk nu?» frågar hon.
»Hvad har du gjort vid honom?»
trågar modern lika allvarligt. Då gör
Meli reda för den kur hon har
an-vändt. »Tror inte mamma det är bra?»
frågar hon.
Hon går ut igen, och modern blir
sittande och tänker på henne. Hon
kan ej förstå Guds godhet, som gifvit
henne ett sådant barn. Ett barn, som
vet och förstår ting, som hon ej har
någon aning om. Ett barn, som är
ett sådant under af godhet.
I själfva värket kretsa moderns
tankar ständigt kring Melis arbete där
ute vid »sjukhuset». Men hon tänker
ej på de stackars patienterna utan på
Meli själf. Hon frågar sig, om ej så
mycken godhet en gång skall bli
belönad. Hon drömmer om den dag,
då den gode Guden skall löna Meli
med hälsa. Hon känner, att dottern
håller på att sätta in en sparkassa af
välgärningar, som en gång måste bli
återgäldad. Hon vet ej hur, hon endast
drömmer, ack, dessa drömmar hafva
gifvit hennes väsen blidhet och lugn.
Då fadern kommer hem för att äta
sin middag, det är bara en kort stund,
ty han har lång väg från värkstaden,
skyndar han genast ut till Meli för att
höra hur det går med patienterna.
Hon visar dem för honom en efter en,
han tar dem försiktigt mellan sina stora
händer, han känner dem alla, man märker
att han är god vän med dem. Han
förundrar sig öfver hur han kommit till
att hålla af de där småkrypen. I dag
under arbetet har han kommit på sig
med att gång på gång undra hur det
gick kanariefågeln.
Om Meli visste hvad hennes
sjukhus spelar för en betydande roll. På
samma gång, som det skänker modern
de milda drömmar, som försköna
hennes dagar, väcker det hos fadern
uppfinningsförmåga och värksamhetslust.
Hans hjärna arbetar för att finna ut
medel att hjälpa Meli. Den är aldrig
mer slö eller sysslolös.
På hemvägen har han fått syn på
en råttfälla, som låg utslängd på gatan.
Den har han genast tagit vara på och
frågar om Meli kan använda den.
Kanske den kan göra tjänst som säng
på lasarettet.
Och Meli tar den i sina armar och
går bort och gömmer den i sitt
förrådshus, som hon har gräft ut åt sig under
en annan stor sten. Det är mycket
rörande och lärorikt att se ned i Melis
förrådshus, att se dessa små halmbundtar,
hopsamlade på gatan, hvaraf hon för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
