Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
töjd vid piren. Denne märkvärdige lots
väntade förmodligen någon ersättning
för sitt besvär; jag trodde mig märka
det åtminstone, men han väntade
för-gäfves.
Jag hade anländt till Azoriska öarna
just i fruktsäsongen, d. v. s. den tid då
de bästa frukterna erhållas. Sådana
fås där när som hälst, men de
delikataste i Juli och Augusti. Detta lilla
samhälle är allt utom välmående.
Skatterna äro ovanligt höga utan
motsvarande previlegier. Ja, man kan nästan
säga att själfva luften är beskattad.
Moderlandet tillåter ej ens öarna att
hafva eget postväsende, och en
internationell postångare får, om han än är
aldrig så nära Fayal, ej aflämna post
där, utan måste denna först gå öfver
Lissabon.
Dagen efter min ankomst till Horta
firades där en större religiös fäst.
Båtar, fullastade med högtidsklädda
människor, kommo från angränsande öar till
Fayal, och man passade då på att göra
Spray ett besök. Kutterns däck var
från morgon till afton fullproppadt af
män, kvinnor och barn, så många som
fingo rum, och de kunde ej
tillbaka-hålla sin undran och förvåning när de
fingo veta, att jag alldeles ensam skulle
företaga en resa kring jorden. En
inföding skjutsade mig påföljande dag i
vagn långt inåt ön, den jag således fick
tillfälle att riktigt beskåda. Mannen
berättade mig på dålig engelska att
han en gång varit i Amerika, men
haft svårt att reda sig där,
emedan han ej kunde språket. En
med-lidsam yankee tog sig honom slutligen
an, och portugisen tänkte då, att om
någonsin en amerikanare komme till
Fayal, så skulle han blifva väl
omhuldad. Men olyckligtvis hade min
väl-villige ciceron skaffat sig en tolk, som
nära 110g pratade lifvet ur mig. Han
språkade om fartyg, om resor, om
handelsvaror, om åsnor, samt om alla de
utländingar, han stått till tjänst, så ifrigt
att man omöjligt kunde få in ett ord
med. Jag följde portugisen till hans
hus, som låg på en kulle, och som var
ganska prydligt. Där, sade han och
pekade på kyrkogården, där ligga de
mina. Jag är nu ensam och öfvergifven.
Mannen hade varit gift, men förlorat
hustru och två barn i sjukdom. När
jag sedermera gick min väg, gaf han
mig till afskedshälsning tre kraftiga
hurrarop, höga nog att hafva fröjdat en prins.
Jag kvarstannade fyra dagar på
Fayal, tvänne, mera än som ämnadt var,
men invånarnas vänlighet kvarhöll mig.
En ung, gulhyad miss kom ombord och
frågade om hon fick följa med till
Lissabon. Hon kunde förträffligt laga till
flygfisk, påstod hon, men vid
underrättelsen om att jag icke skulle anlöpa
nyssnämnda stad, blef hon ganska ledsen.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
