Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter att ha arbetat så oerhördt i sin
svarta svett, som bokprässarne måste göra
under det förflutna årets sista månader för
att tillfredsställa allmänhetens lust att läsa,
författarnes lust att skrifva och förläggarnes
lust att förtjäna pängar, ha de under
påföljande veckorna fått, relativt taget, njuta
en välbehöflig hvila. Med andra ord, det
råder alltid en viss stagnation i
litteraturmarknaden under Januari och Februari
månader, och så äfven i år. Publiken
dige-rerar det senaste starka målet, författarne
fantisera och komponera, förläggarne och
bokhandlarne inventera och kombinera.
Men inom kort ha vi vårfloden här, och
efter hvad man hör sägas lärer den icke
komma att blifva stort mindre flödande än
den senaste öfversvämningen.
* * *
Emellertid saknas icke alldeles nyheter.
Den i visst fall märkligaste, åtminstone på
det sättet att den kommit mest buller å
stad, är första bandet af ett arbete, som
väntas få en eller flera (det beror af
omständigheterna) delars fortsättning: Ur
Finlands nyaste historia (Wahlström &
Widstrands förlag). Författaren har icke
namn-gifvit sig, och han har därtill helt visst goda
skäl under de förhållanden, som nu råda i
hans fädernesland, där boken naturligtvis
är förbjuden — hvilket ändock ej hindrar
att den inkommit i många tusen exemplar
och läses i hvartenda hus.
Det är gifvet att ett arbete, sådant som
detta — man kan kalla det för den
pågående finska frihetskampens gyllene bok —
skall finna talrika läsare äfven i Sverige,
så mycket mera som det åtföljes af ett
femtiotal porträtt af personer, hvilka tagit
mera framträdande del i Finlands
konstitutionella lif. Men det föreligger äfven ett
annat skäl. Det är den utförliga inledningen,
— För många läsare, här hemma, som
förut icke tänkt sig in i händelserna före
och omkring 1808, skall det säkerligen
kännas såsom en rätt obehaglig
öfverrask-ning att få höra, hurusom tanken på ett
själfständigt Finland redan långt flire
skilsmässan från Sverige hade gripit omkring
sig i denna vår gamla provins. Sådana
saker som t. ex. Anjalaförbundet, som vi
här hemma lärt oss betrakta såsom
skänd-ligt förräderi, omtalas i stället såsom en
på det hela tämligen naturlig yttring af
den finska patriotismen. Den finska
stän-derdeputationen till Alexander I,
trohetseden till denne såsom Finlands storfurste,
inkallandet af och förloppet vid Borgå
landtdag o. s. v. allt detta innan freden
var sluten, landsafträdelsen formligen gjord
och invånarne lösta från sin
trohetsför-pliktelse mot svenska kronan, ja delvis
medan den svenska armén ännu stod kvar
på finsk botten .... om sådant är ej rätt
angenämt att påminnas för dem, som gärna
velat bevara den poetiska legenden om
»Finland, trohets hem». Somliga torde till
och med deraf taga sig anledning att
betrakta katastrofen från 1899 såsom ett
nemesis-drag.
* * *
Ett inlägg i en hos oss endast
undantagsvis men i Tyskland alltjämt så mycket mera
väntilerad fråga lämnar prof. Harald Hjärne
i en liten skrift: Gustaf Adolf,
protestantismens förkämpe. Några synpunkter. Det
är egentligen såsom bidrag till ett tyskt
populärt värk om protestantismen, som detta
helt kortfattade arbete skrifvits, och de
synpunkter som däruti göras gällande
erbjuda också för den något bevandrade
svenska läsaren knappt i och för sig något
nytt, ehuru de här skarpare framträda genom
förfls briljanta framställningssätt. De gå
hufvudsakligen ut på att visa, huru den
svenska protestantismen under Wasaregen
terna utvecklade sig just så som den gjorde
samt genom hvilka omständigheter,
isynnerhet förhållandet till Polen under Sigismund,
den kom att blifva en nationalsak. nära
förknippad med vår politiska själfständighet.
Vidare, huru striden för dessa mål i
förening ledde Gustaf Adolf in de storpölitiska
kombinationer, hvilka — utom många andra
förhållanden inom 1600-talets efter vår tids
uppfattning ofta särdeles konstiga statskonst,
med dess intrigväfnader af politik som
ränning och religion som inslag, — kunde
föra honom, protestantismens själfskrifna
förkämpe i egna ögon, till alliansen under
religionskriget med katolska makter,
Frankrike och Venedig samt till att åtminstone
en gång tänka på förbund med själfva den
tyska katolska ligan. Boken skulle vunnit
på att vara åtskilligt mera utförd och själfva
den stora hufvudfrågan om Gustaf Adolfs
sista regeringstankar och planer lärer alltid
förblifva olöst. (Wahlström & Widstrands
förlag).
* * *
Den försvarsvind, för att begagna en
gängse term, hvilken omständigheternas
makt kommit att blåsa upp i vårt fädernes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
