Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sålunda vara inne att reparera det som
brustit. Men. .. men det beger sig, att
utrymmet icke heller nu räcker till. Icke
skulle jag kunna tillåta mig att på en
spaltbit söka gifva en föreställning om den
djupgående analysen i Theodule Ribots
omfattande bok om Själsegenskapernas
ärftlighet (auktoriserad öfvers. från originalets 5:te
uppl. hos Hugo Geber), men jag är viss
att den stora läsekrets, hvilken, dess bättre,
äfven i vårt land följt den berömde
experi-mentalspsykologens föregående studier
öf-ver Minnets, öfver Viljans och
Personlighetens sjukdomar, äfven tager kännedom
om detta hans senaste arbete. — Den
populära framställningen af d:r Thor Stenbeck
om Röntgenssträlarne i medecinens tjänst
(Wahlström & Widstrands förl.) har för
visso äfven funnit sin publik ej blott bland
vetenskapsmän utan ock bland de profana,
som både genom texten och de talrika
illustrationerna få ett klart begrepp om
denna förvånande upptäckts betydelse —
Trogna lärjungar af den store S:t Hubertus
ha säkerligen också med intresse tagit
kännedom om frih. Gustaf Baners
jaktminnen (Hugo Geber). — Och alldeles visst
ha tusentals tindrande blickar af stora och
små barn gladt sig vid åskådandet af herrar
Ernströms och Lindblads i guld, silfver och
alla färger strålande Ordenskarta, hvars
konstellationer i många hjärtan torde
frammanat de kristliga dygderna tro, hopp och
kärlek... Däremot är att befara, att det
tvifvelsutan lika lärda som sinnrika försök,
hvilket professorn doktor J. G. H. Kinberg
gjort att sammansätta ett nytt alfabet för
Kina och Japan, Novce Literce Asice
Orientalis, långt ifrån röner den uppmärksamhet,
som det härpå nedlagda arbetet förtjänar.
Det skulle vara förmätet af en ignorant i
hithörande materier att därom säga ett
enda ord, och jag tillägger därför endast,
att den vördnadsvärde författaren själf
synbarligen icke räknat på samtidens
erkännande, då han dedicerat sin stora
bokstafs-skriftsreform åt »ungdomen och
eftervärlden», Juventuti et posteritati.
* * *
Bland öfverliggande romanerna från i
julas är en, som från författarens sida helt
visst tillhör ungdomen, men som näppeligen
går till eftervärlden, jag menar herr Uno
Wallmos Löjtnant Rustan Stormfeldt. Denna
digra bok är skrifven med en förunderlig
naivitet, en egenskap som kan vara
täcke-lig nog hos ungt folk, men som ej får drifvas
för långt. Här röjer den sig på hvarenda
sida, lika väl när förf. låter pännan löpa
beskrifvande som resonnerande, lika väl
när han talar som en världs- och
männi-skoerfaren realist som när hans idealism ytt-
rar sig i allehanda långrandiga
förnumstigheter. Han låter sina personager hålla tal
på tio, femton sidor i sträck, och han låtei
en gång en herre berätta en anekdot, som
börjar på sidan 177 och slutar pagina 199!
— Det brister honom totalt allt begrepp
om hvad litterär komposition vill säga, och
stark i karaktäristiken är han förvisso icke
häller, men hans språkbehandling är god
och han säger en del ganska förnuftiga saker
med en öfvertygad tvärsäkerhet, som icke
gör obehagligt intryck emellanåt. Hade han
koncentrerat sina 400 sidor till 100 eller
150, kunde ju detta debutarbete blifvit lika
läsvärdt som mycket annat.
En roman af värkligt värde är den
norska författarinnan Alvilde Prydz’
Gunvor Thorsdotter till Härö. — »Åh, tag och
läs denna präktiga bok!» har själfva
Björn-stjerne Björnson sagt därom, och en hvar
måste instämma. Man föres upp till
trakter, hvilkas natur, lefnadssätt, åskådningar
och äfven karaktärer — handlingen
försiggår högt upp i norska nordlanden — äro
för oss svenskar helt främmande men af så
mycket större intresse, och hvilkas teckning
synbarligen bär värklighetssanningens
prägel. Ett alldeles särskildt erkännande bör
gifvas den högst förträffliga tolkningen till
vårt språk, utförd af fröken Signe
Björklund. (Fr. Skoglunds förlag.)
$ tfi *
Till sist för denna gång är att påpeka
den nyss utkomna Hans Excellens, Zolas
bekanta roman, en af de äldre i den stora
cykeln les Rougon-Macquarl, »en familjs
natur- och socialhistoria under andra
käj-sardömet» Son Excellence Eugéne Rougon,
såsom originalets titel lyder, räknas
visserligen, litterärt, icke bland de bästa i denna
långa rad; den har dock ungefär samma
egenskaper som de andra, men den är
mindre realistiskt plump än flertalet. Den
vill vara en satir, personligen riktad mot
Eugéne Rouher, Napoleon 111 :s ryktbare
minister, men också mot hela det politiska
lifvet under denna period, såsom det ter
sig genom republikanskt färgade glasögon.
Huru pass träffande bilden är, må lämnas
därhän; i mycket torde den nog vara det
— men bestämdt icke i hvad som rör huf-
vudpersonen. Renholm.
EVA WIGSTRÖM f.
(Ave.)
Fru Wigström, afliden den 5 sistl. januari
vid 69 års ålder, har vunnit sitt mesta
erkännande och haft sin största betydelse
såsom folklifsskildrerska. Såsom sådan
utmärkte hon sig ej blott genom kännedom
om allmogens seder utan ock om dess sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
